Västerbotten • - Västerbottens museum

ter efter verktygstillverkningen. Som vanligt hittades
bara stenredskap. Redskap i trä eller ben kan
inte bevaras under så här lång tid i denna typ av
mark. Benredskap skulle ha kunnat bli bevarade
om de hade bränts av någon anledning, men så hade
inte skett här.
Spånknivarna har säkert använts vid slakt av de
djur som jägarna fört hem. De har mycket skarpa
eggar vilket gjort att det varit lätt att skära genom
skinn och kött. Skinnet har bearbetats med skrapor
av den typ som hittades här liksom vid andra boplatser.
Man har försökt att få bort så mycket fett
som möjligt från skinnet genom att skrapa hudarna
före garvningen. Skraporna kunde även användas
till att mjuka upp torkade hudar eller bearbeta trä
till olika redskap eller exempelvis redskapshandtag.
Köttet tillagade man i en kokgrop. Det gick till
så att man grävde en lagom djup grop i backen —
kanske en halv meter djup. Bredvid gropen gjordes
en eld upp och i denna placerades stenar vilka
värmdes upp. När stenarna blivit ordentligt varma
placerades en del i botten av gropen. På dem lades
sedan köttet vilket troligen var paketerat i lite näver
för att inte bli smutsigt. Maten var säkert även
kryddad med olika örter som kunde påträffas i omgivningen.
Smaken var nog lika viktig då som nu.
Runt och över paketet placerades ytterligare varma
stenar. Praktiska försök har visat att det tar ungefär
1 timme per kilo kött att koka mat i en sådan här
ugn. Om man vill koka fisk på detta sätt så tar det
bara omkring 15 minuter.
När kokgropen inte gick att använda längre, användes
den som avfallsgrop. Det var nämligen i den
som vi hittade alla brända ben och en del skärvsten,
dvs stenar som sprängts sönder av upphettningen.
Att benen bränts beror nog på att man inte ville ha
slakt- och matavfall som låg och ruttnade.
Den andra boplatsen uppe på åsen var som
nämnts säkert endast använd under en kort tid. En
jägargrupp hade fått en god fångst och beslutat sig
för att stanna någon dag för att ta tillvara bytet. Här
lämnade man bara några få avslag efter sig samt
även en avbruten spånkniv med vass egg. På den lilla
ytan som undersöktes påträffades också nära
150 gram brända ben — resterna efter en eller två
måltider.
Översikt över den södra boplatsen. Grävningsområdet syns
vid käpparna i bildens mitt. Foto förf.
Den sydligaste boplatsen var tyvärr till stor del
förstörd genom en tidigare grustäkt. Den lilla bit
som var kvar gav dock en hel del intressanta fynd.
Ungefär 700 avslag och 14 materialkärnor påträffades,
vilket visar på en intensiv redskapstillverkning.
På det lilla område som kunde undersökas påträffades
också 19 skrapor, tre kvarts- och kvartsitknivar,
en borr, två förarbeten till skifferknivar samt en
stor, elegant men sönderslagen slaktkniv. Alla dessa
föremål visar att man har vistats på denna plats under
en längre tid.
De verktyg som lämnas kvar på boplatserna är
vanligen utslitna eller trasiga. De här verktygen har
inte representerat något direkt värde för den som
har använt dem, då det går mycket snabbt att tillverka
exempelvis en skrapa. Tillverkningstiden för
en sådan är kanske en minut, vilket gör att man har
kunnat lämna skrapor efter sig i så stora mängder
som är vanligt på alla stenåldersboplatser. Även övriga
verktyg har en skicklig stensmed kunnat tillverka
snabbt utan några större besvär. Tid hade nog
inte heller samma värde för stenåldersmänniskan
som den har för oss idag. Det fick helt enkelt ta
den tid det tog att tillverka ett redskap.
När det gäller den eleganta 23 cm långa slaktkniven
kan man dock tänka sig att ägaren blev litet
förtretad när den gick sönder, eftersom den är svårtillverkad
till skillnad från andra stenredskap. Kni-
302