Västerbotten • - Västerbottens museum

Vi vet dock att området redan tidigare användes
som utmark för fiske och jakt på vildren och älg av
folk nerifrån Ådalen och från kusten. De hade även
byggnader för säsongen häruppe, en bastu byggd av
junselebor omtalas från Gafsele före nybygget.
Det var då kanske inte så konstigt att den förste
nybyggaren i Hälla var en man från Sörgård i Nätra
nere vid kusten, norr om Skuleskogen. Han skall ha
hetat Matthis den dumbe (den dövstumme) och var
även han av finsk stam. Också från väster förekom
i historisk tid långa jaktvandringar till området,
jämtarna tillerkändes så tidigt som 1273 (eller något
senare) ärjemarker i bl a Hoting och norra Ångermanland
och Vojmsjön i Lappland.
Detta utnyttjande är åtminstone en sida av den
kontinuitet som vi finner i boplatsmaterialet från
Hälla.
Dateringar
Åter till vår undersökning. Det var fångstgropar ingående
i två s k system som undersöktes (nr 1068
och 10) då landsvägen skulle rustas upp och delvis
få ny sträckning. Av det första systemet på 9 gropar
undersöktes 5, av det senare, nära den stora boplatsen,
på sammanlagt 10, undersöktes två. I sydöst
från detta har f ö Gert Magnusson från Riksantikvarieämbetet
lokaliserat ett mycket stort system
på över 100 gropar (Åsele 15, 16 o s v), ett av länets
största. Dessa gropar liknade i stort sett Arvavans
med ett undantag: en bortåt 2,5 m djup och
lika lång, tämligen rund grop. En grop med datering
615 e Kr hade dessutom något som påminde
om ett stolphål i botten, en annan, daterad 585
e Kr — d v s nästan samtida — ett liknande i vallen.
De C 14-dateringar vi fick framgår av nedanstående
tabell:
Fornl nr Datering med marginal
F 10:1 3.885+95 f Kr
F 1068:10 15+150 f Kr
F 10:2 585+90 e Kr
F 10:8 615+90 e Kr
F 1068:9 1.020+90 e Kr
F 10:4 1.030+90 e Kr
F 10:1 1.135+90 eKr
F 10:7 1.395+90 eKr
Dateringarna förvånade oss något. Eftersom groparna
ingick i system borde de åtminstone i stort
vara samtidiga. I stället finns en avsevärd spridning
över hela tidsskalan på nära 5.500 år. Exempelvis
har de gropar som ligger närmast boplatsen daterats
till 15 f Kr och 1.020 e Kr. Närliggande dateringar
finns blott ca 600 e Kr och 1.000 e Kr, och dessa
gropar är vitt spridda.
Emellertid var mest förvånande att den äldsta
och den näst yngsta dateringen kom från samma
grop. Det yngre provet bestod, liksom alla de övriga,
av humus (mossrester) tagna under vallen som
uppkastats när gropen grävdes, den äldsta dateringen
togs däremot ur en rejäl kolansamling nere vid
gropens botten.
Diskussion
Många frågor kan ställas med anledning av de här
dateringarna från Arvavan och Hälla. Vi kan inte ge
några säkra svar, men en diskussion kanske skulle
kunna vägleda vid framtida undersökningar.
Till den stora spridningen i dateringarna kan man
tänka sig åtskilliga förklaringar. Det är t ex möjligt
att groparna använts flera gånger och att vi bara
stött på humusrester från den senaste användningen.
Från bl a Jämtland finns åtskilliga exempel på
klara belägg för upprepat utnyttjande av gropar.
Det går då att urskilja flera lager humus i vallen.
Nu kunde man bara se ett enda lager under våra
vallar. Hade vi haft otur, hade vi helt enkelt grävt
på fel ställe i vallen Skulle vi egentligen ha grävt
längs hela vallen
I det schakt som vi ritade våra profiler efter, saknades
ibland humus för ett kolprov och vi fick gräva
särskilda småschakt vid sidan. I samtliga fall lyckades
det då att få fram prov.
Hade vi inte grävt tillräckligt djupt i dessa sökschakt
När gropen först grävdes, kom det mesta av den
sand som nu är i vallarna upp. De senare brukarna
av gropen behövde vid behov bara restaurera den
igenrasade gropen. Kanske slängdes då denna begränsade
mängd bara åt ett håll, där vi inte sökte
Vi tycker i förstone, att det verkar dumt att inte
använda gropar ännu en gång när de väl finns där,
om än igenrasade. Men är det så säkert att det pas-
296