Västerbotten • - Västerbottens museum

Renoveringen av Rusa-vistet
Lars Flodström.
I samband med den fysiska riksplaneringen och
projektet Västerbottensfjällen har museet på uppdrag
au länsstyrelsen under åren 1978-80 genomfört
en kulturhistorisk bebyggelseundersökning i
icke planlagda områden ovan odlingsgränsen i
Västerbottens län. Fältundersökningen har utförts
av fil kand Christer Westerdahl.
Av naturliga skäl kan inte en total undersökning
genomföras av ett så stort område under tre korta
sommarsäsonger, utan ett visst urval har fått ske.
I detta sammanhang har ortsbefolkningen varit till
en ovärderlig hjälp vid lokaliseringen av äldre bebyggelse
i det ofta väglösa landet.
Avsikten med inventeringen har varit att framställa
ett bevarandeförslag, d v s en katalog över de
kulturhistoriskt intressanta byggnaderna och miljöerna
i Västerbottens fjällvärld.
Vad är då en kulturhistoriskt intressant byggnad
Hus kan antingen ha ett kulturhistoriskt egenvärde
eller också ett kulturhistoriskt miljövärde.
Vanligt är att ett hus har både egenvärde och miljövärde.
Tidigare var det huvudsakligen enbart mycket
gamla hus som ansågs intressanta. Så är inte längre
fallet, intresset i dag är i lika hög grad koncentrerat
även till yngre bebyggelse. Ett hus från 1920-talet
kan vara av lika stort intresse som någon 1600-talsgård,
sett utifrån husets egna förutsättningar.
Vilka krav kan då ställas på ett hus för att det
ska kunna anses intressant
Några av de krav man brukar beakta vid bedömningen
av byggnader är: byggnadens sällsynthet,
huset kanske är mycket gammalt, andra liknande
hus har försvunnit (exempelvis Böle boställe på
Teg). Representativitet, målet är att kunna bevara
274
något eller några exempel på olika hustyper från
olika tidsperioder (t ex kronotorp .eller Per-Albintorp
från 1930-talet). Konstnärligt värde, det kan
vara arkitekturhistoriskt eller teknikhistoriskt
intressant (t ex Scharinska villan i Umeå). Pedagogiskt
värde — har huset något att berätta om andra
tider (t ex Torvsjö kvarnar) Ursprunglighet — står
huset kvar på ursprunglig plats i oförändrat skick,
eller har det flyttats och kanske fått ett nytt utseende
och annan användning än den som den ursprungligen
byggts för
Västerbottensfjällens bebyggelse uppvisar i
många fall en både mer unik och ålderdomligare
bebyggelsebild än de mer låglänta delarna av länet.
Detta är säkert främst beroende av tre faktorer:
den »kulturella» isoleringen, den relativa fattigdomen
samt bristen på tillgängligt byggnadsmaterial.
I dag står många av nybyggena och vistena övergivna
och de förfaller snabbt. För att rädda åtminstone
några av dessa har museet och länsstyrelsen
ställt samman en lista på byggnader vilka anses äga
stora kulturella värden och vara i stort behov av
restaurering.
Vid sammanställningen av denna lista har också
hänsyn tagits till pedagogiskt värde och tillgänglighet.
Innan renoveringarna har kunnat påbörjas, har
det dock funnits många problem att lösa, bl a gällande
ägarförhållanden och finansiering. Angående
finansieringen finns för närvarande följande möjligheter:
dels att arbetet utförs som statligt beredskapsarbete,
IKS-arbete (intensifierad kommunal
satsning), eller att regleringsmedel används.
Ett annat problem är att renoveringen skall utföras
på ett sådant sätt att byggnadens kulturhisto-