Hatbrott 2014

KAPITEL 12 • REGIONAL FÖRDELNING
12. Regional fördelning
Att tänka på vid
läsning av detta kapitel
• Statistiken är baserad på en urvalsundersökning.
Antalen utgörs därför av
uppskattade siffror, som kan skilja sig
något jämfört med om en totalundersökning
hade genomförts.
• I texten, tabellerna och figurerna
är siffrorna avrundade till närmaste
ental.
• För beräkning av konfidensintervall
hänvisas till bilaga 2. Den är särskilt
viktig att beakta vid jämförelser över
tid.
• För mindre län kan små förändringar
eller tillfälliga incidenter som genererar
ovanligt många polisanmälningar
skapa stora skillnader i stati -
stiken.
• Statistiken kan ge indikationer på
hur hatbrott uppmärksammas i
polisanmälningarna. Den säger dock
mycket lite om förekomsten av hatbrott
i samhället eftersom de flesta
brottsliga händelser inte polisanmäls.
En bättre bild av utsatthet ges i
kapitel 4. För regionala förhållanden
hänvisas till lokala undersökningar
om utsatthet. Notera dock att självrapporteringsundersökningar
som
utförs ett visst år frågar om utsatthet
under det föregående året. Årets
NTU-siffror, exempelvis, bör därför
jämföras med förra årets hatbrottsstatistik
över polisanmälningar.
Resultat i korthet
• Flest hatbrott i relation till folkmängd anmäldes år 2014 i Stockholms län följt av
Södermanlands och Västmanlands län.
• Sett till medelfolkmängd i storstadskommunerna var det främlingsfientliga/rasistiska
samt homo-, bi- och heterofobiska motivet vanligare i Stockholms kommun, medan
de antisemitiska och islamofobiska motiven var vanligare i Malmö kommun.
• Personuppklaringen varierade från 0 procent i Gotlands län till 11 procent i
Värmlands och Västernorrlands län (att jämföra med 5 procent för hela landet).
• Hatbrott är inget storstadsfenomen. I polisanmälningarna med identifierade hatbrottsmotiv
2014 hade 254 av landets 290 kommuner angetts som brottsplats.
I följande kapitel redovisas den regionala fördelningen av identifierade hatbrott
anmälda i Sveriges län samt begångna i Sveriges tre storstadskommuner:
Stockholm, Göteborg och Malmö. Även spridningen av anmälda hatbrott
begångna i ett antal andra kommuner behandlas. Redovisningen sker efter
huvudbrottsprincipen, vilket innebär att oavsett hur många brott anmälan
omfattar så redovisas endast hatbrottet med strängast straffskala.
Var i landet som flest hatbrott identifieras påverkas delvis av polismyndigheternas
181 och åklagarmyndighetens satsningar och arbete mot hatbrott samt
hur väl omständigheter som kan indikera ett hatbrottsmotiv anges i anmälans
fritext.
För en rättvisare jämförelse mellan olika län kan det vara lämpligt att relatera
antalet anmälda hatbrott till befolkningen i länen. Antalet hatbrott per
100 000 invånare kan variera stort mellan olika län, men ett högt antal brott
per 100 000 behöver inte tolkas som att länet är en otrygg plats att bo på eller
vistas i. Framför allt i mindre län får även få anmälningar stor effekt på antalet
anmälningar per 100 000 invånare. Vid en analys är det därför viktigt att
man beaktar olika faktorer som kan förklara skillnaden mellan de geografiska
områdena. Exempelvis kan stor folkgenomströmning eller tillfälliga incidenter
av omfattande karaktär påverka utfallet i ett visst län ett visst år.
181
Sedan 1 januari 2015 utgör Polisen en myndighet, men 2014 var de 21 separata myndigheter. Namn och begrepp
i detta kapitel hänvisar därför till förhållanden som rådde under 2014.
107