Hatbrott 2014

KAPITEL 7 • ANTISEMITISKA HATBROTT
7. Antisemitiska hatbrott
Att tänka på vid
läsning av detta kapitel
• Statistiken är baserad på en urvalsundersökning.
Antal och andelar utgörs
därför av uppskattade siffror, som
kan skilja sig något jämfört med om
en totalundersökning hade genomförts.
• I texten är de uppskattade antalssiffrorna
avrundade till närmaste tiotal.
I tabellerna och figurerna är siffrorna
avrundade till närmaste ental.
• För beräkning av konfidensintervall
hänvisas till bilaga 2. Den är särskilt
viktig att beakta vid jämförelser över
tid.
• Statistiken kan ge indikationer på
hur hatbrott uppmärksammas i polisanmälningarna
och strukturen på
de anmälda händelserna. Den säger
dock mycket lite om förekomsten
av hatbrott i samhället eftersom de
flesta brottsliga händelser inte polisanmäls.
En bättre bild av utsatthet
ges i kapitel 4, eller i andra undersökningar
om utsatthet. Notera dock att
självrapporteringsundersökningar
som utförs ett visst år frågar om
utsatthet under det föregående året.
Årets NTU-siffror, exempelvis, bör
därför jämföras med förra årets hatbrottsstatistik
över polisanmälningar.
Resultat i korthet
• Under 2014 identifierades uppskattningsvis knappt 270 anmälningar med antisemitiska
motiv. Nivån är 38 procent högre än 2013 och på samma höga nivå som år 2009
då 250 anmälningar identifierades.
• De vanligaste brottstyperna i anmälningarna var hets mot folkgrupp (34 procent)
och olaga hot/ofredande (30 procent). Jämfört med övriga hatbrottsmotiv uppvisar
det antisemitiska motivet en hög andel hets mot folkgrupp.
• Den vanligaste brottsplatsen var internet (25 procent) följt av allmän plats
(19 procent).
• Av de antisemitiska hatbrotten (huvudbrottet) som anmäldes 2013 personuppklarades
3 procent. En utredning inleddes i 70 procent av samtliga anmälningar.
Med antisemitiska hatbrott menar vi i den här rapporten att gärningen lett till
att en person, en grupp individer eller gruppen judar i allmänhet blivit kränkta
på grund av sin judiska tillhörighet.
För att ett hatbrott ska betraktas som antisemitiskt krävs dels att den utsatta
tillhör, eller av gärningspersonen uppfattas tillhöra, den judiska tron eller
folkgruppen, 122 dels att gärningspersonen inte tillhör samma religion eller folkgrupp.
Även människor som gärningspersonen uppfattar som att de representerar
judar eller judendomen kan utsättas för hatbrott. Exempelvis en journalist
som blir utsatt på grund av att han eller hon har skrivit om en judisk
församling, eller en politiker som arbetar med frågor om antisemitism.
I huvudsak baseras bedömningen på målsägandens upplevelse men även på
anmälningsupptagarens uppfattning om händelsen och kodarens kunskap om
annan information kopplad till händelsen, exempelvis relaterade anmälningar.
Brås definition av antisemitism lyder:
Rädsla för, fientlighet eller hat mot judar och judendom som aktiverar
en reaktion mot judendomen, judisk egendom, dess institutioner eller
den eller dem som är, eller uppfattas vara, judar eller representanter för
judar.
122
I en rapport om antisemitism från år 2006 uppskattas den judiska befolkningsgruppen i Sverige till mellan 18 000
och 20 000 personer (Brå och Forum för levande historia 2006, s. 36). För utförligare beskrivning av det antisemitiska
motivet, se Brå (2015c).
73