Hatbrott 2014

KAPITEL 6 • FRÄMLINGSFIENTLIGA / RASISTISKA HATBROTT
6. Främlingsfientliga/rasistiska
hatbrott
Att tänka på vid
läsning av detta kapitel:
• Statistiken är baserad på en urvalsundersökning.
Antal och andelar utgörs
därför av uppskattade siffror, som
kan skilja sig något jämfört med om
en totalundersökning hade genomförts.
• I texten är de uppskattade antalssiffrorna
avrundade till närmaste tiotal.
I tabellerna och figurerna är siffrorna
avrundade till närmaste ental.
• För beräkning av konfidensintervall
hänvisas till bilaga 2. Den är särskilt
viktig att beakta vid jämförelser över
tid.
• Statistiken kan ge indikationer på
hur hatbrott uppmärksammas i
polisanmälningarna och strukturen
på de anmälda händelserna. Den
säger dock mycket lite om förekomsten
av hatbrott i samhället eftersom
de flesta brottsliga händelser inte
polisanmäls. En bättre bild av utsatthet
ges i kapitel 4, eller i andra
undersökningar om utsatthet. Notera
dock att självrapporteringsundersökningar
som utförs ett visst år frågar
om utsatthet under det föregående
året. Årets NTU-siffror, exempelvis,
bör därför jämföras med förra årets
hatbrottsstatistik över polisanmälningar.
Resultat i korthet
• År 2014 identifierades uppskattningsvis drygt 4 310 anmälningar innehålla ett främlingsfientligt/rasistiskt
motiv, vilket är en ökning med 8 procent jämfört med 2013
och en ökning med 14 procent jämfört med 2010.
• Olaga hot/ofredande var den vanligaste brottstypen 2014 (43 procent), följt av
våldsbrott (15 procent) och ärekränkning (15 procent).
• I drygt hälften (57 procent) av anmälningarna var gärningsperso-nen obekant för
målsäganden.
• Allmän plats, hem och arbetsplats var de vanligaste brottsplatserna år 2014.
• Av de främlingsfientliga/rasistiska hatbrottsanmälningarna från år 2013 var 6 procent
personuppklarade 31 maj 2015. Knappt hälften (49 procent) var nedlagda efter utredning.
Drygt en tredjedel (35 procent) av anmälningarna var direktavskrivna, vilket
innebär att någon utredning aldrig påbörjades.
Redovisningen i detta kapitel bygger på anmälningar från 2014 som i enlighet
med Brås definition har bedömts innehålla ett främlingsfientligt/rasistiskt 101
motiv. Dock anmäls inte alla hatbrott, och inte alla av dem som anmäls fångas
upp och identifieras som hatbrott i den här statistiken. Uppgifter om självrapporterad
utsatthet för främlingsfientliga hatbrott enligt Nationella trygghetsundersökningen
(NTU) ger en bättre bild av utsattheten i samhället eftersom
den har potential att fånga upp såväl anmälda som ej anmälda hatbrott. Dessa
uppgifter redovisas i kapitel 4 och avser utsatthet under 2013.
Främlingsfientliga/rasistiska hatbrott kan ta sig många olika uttryck. Det
kan vara fråga om skadegörelse av bilar eller mot asylboenden, ärekränkning
och ofredanden eller till och med misshandel av personer på grund av deras
faktiska, eller av gärningspersonen uppfattade, härkomst. Visuell identifierbarhet,
det vill säga personers utseende, är ett av de viktigaste kriterierna för
en gärningsperson när det handlar om att kategorisera individer i grupper.
Alla som blir utsatta för hatbrott på grund av sin etniska tillhörighet – romer,
afrosvenskar, samer, personer med svensk, finsk eller turkisk bakgrund och så
vidare – inkluderas i statistiken.
101
Främlingsfientlighet betecknar en rädsla, misstro och fientlighet mot främlingar. Den riktas därför ofta mot
invandrare och etniska och kulturella minoriteter. Till skillnad från rasism grundas främlingsfientlighet inte på en
föreställning om olika mänskliga biologiska raser, utan om olika kulturer som inte borde samexistera. Däremot
talar man i dag ofta om främlingsfientlighet och rasism som synonymer, eftersom den rasbiologiska rasismen i
dag alltmer tar sitt uttryck i avstånd från kulturer som man antingen tycker är mindre värda, eller likvärdiga men
oförenliga med den egna kulturen. Xenofobi är ett annat ord för främlingsfientlighet. (Migrationsverket 2014.)
49