Hatbrott 2014
2015_13_Hatbrott_2014
2015_13_Hatbrott_2014
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
KAPITEL 2 • BAKGRUND<br />
na begrepp, eller har tagits fram i samråd med berörda intresseorganisationer.<br />
Begreppen definieras i inledningen till respektive kapitel.<br />
Definitionen av hatbrott förändrades 2008<br />
Vad som är ett typiskt hatbrott påverkas av hur hatbrott som begrepp definieras<br />
och konstrueras. Definitionen bakom statistiken över polisanmälningar<br />
med identifierade hatbrottsmotiv utgår från motivet till brottet. Det vill säga<br />
att gärningspersonen gett uttryck för fientlighet eller motvilja på grund av<br />
föreställningar om hudfärg, nationalitet eller etnisk bakgrund, religiös tro,<br />
sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck – oavsett vem<br />
eller vilka som utsätts för brotten.<br />
År 2008 utökade Brå definitionen av vem som kan utsättas för och vara<br />
gärningsperson vid ett hatbrott. Sedan dess inkluderas även personer som<br />
kan uppfattas representera olika grupper eller frågor som berör hatbrott,<br />
exempelvis journalister, beslutsfattare eller politiker. Detta stämmer överens<br />
med hur lagstiftningen på området, straffskärpningsregeln 23 i brottsbalken, är<br />
utformad. Straffskärpningsregeln aktualiseras oftast vid brott som riktas mot<br />
minoritetsgrupper, men den kan lika väl tillämpas exempelvis om en person<br />
angrips för att den är av svensk härkomst.<br />
Att anmäla ett hatbrott eller inte<br />
Varje dag begås hatbrott som aldrig kommer till rättsväsendets kännedom.<br />
Benägenheten att anmäla ett hatbrott kan påverkas av ett flertal faktorer,<br />
exempelvis<br />
• att den utsatta själv inte definierar en händelse som ett hatbrott eller som<br />
brottslig<br />
• att den utsatta bedömer händelsen som trivial<br />
• att den utsatta känner skam och inte vill medge utsatthet<br />
• rädsla för eventuella repressalier från gärningspersoner<br />
• rädsla för att bli ytterligare utsatt eller för sekundär viktimisering (efter<br />
själva brottstillfället) inom rättsväsendet, genom att exempelvis inte bli<br />
tagen på allvar eller inte bli trodd 24<br />
• en känsla av att även om man anmäler ett brott så leder det inte till något.<br />
För homofobiska och bifobiska hatbrott kan det vidare handla om att den<br />
utsatta personen inte är öppen med sin sexuella läggning och befarar att en<br />
anmälan kan leda till att den avslöjas för utomstående. Vid främlingsfientliga/<br />
rasistiska hatbrott kan det finnas rädsla för att bli identifierad som en person<br />
utan uppehållstillstånd och bli utvisad ur landet. 25 Dessutom kan ett problem<br />
vara att det inom rättsväsendet inte finns, eller att den utsatta är osäker på om<br />
det finns, tillräckligt med kunskap och resurser för att hantera språkskillnader.<br />
26<br />
23<br />
Straffskärpningsregeln BrB 29 kap. 2 § 7 p.<br />
24<br />
Berk, Boyd och Hamner (2003, s. 55) och Tiby (1999, s.19).<br />
25<br />
Gerstenfeld (2003, s. 54).<br />
26<br />
Brå (2008, s. 74–81).<br />
17