24.01.2016 Views

Hatbrott 2014

2015_13_Hatbrott_2014

2015_13_Hatbrott_2014

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

KAPITEL 2 • BAKGRUND<br />

na begrepp, eller har tagits fram i samråd med berörda intresseorganisationer.<br />

Begreppen definieras i inledningen till respektive kapitel.<br />

Definitionen av hatbrott förändrades 2008<br />

Vad som är ett typiskt hatbrott påverkas av hur hatbrott som begrepp definieras<br />

och konstrueras. Definitionen bakom statistiken över polisanmälningar<br />

med identifierade hatbrottsmotiv utgår från motivet till brottet. Det vill säga<br />

att gärningspersonen gett uttryck för fientlighet eller motvilja på grund av<br />

föreställningar om hudfärg, nationalitet eller etnisk bakgrund, religiös tro,<br />

sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck – oavsett vem<br />

eller vilka som utsätts för brotten.<br />

År 2008 utökade Brå definitionen av vem som kan utsättas för och vara<br />

gärningsperson vid ett hatbrott. Sedan dess inkluderas även personer som<br />

kan uppfattas representera olika grupper eller frågor som berör hatbrott,<br />

exempelvis journalister, beslutsfattare eller politiker. Detta stämmer överens<br />

med hur lagstiftningen på området, straffskärpningsregeln 23 i brottsbalken, är<br />

utformad. Straffskärpningsregeln aktualiseras oftast vid brott som riktas mot<br />

minoritetsgrupper, men den kan lika väl tillämpas exempelvis om en person<br />

angrips för att den är av svensk härkomst.<br />

Att anmäla ett hatbrott eller inte<br />

Varje dag begås hatbrott som aldrig kommer till rättsväsendets kännedom.<br />

Benägenheten att anmäla ett hatbrott kan påverkas av ett flertal faktorer,<br />

exempelvis<br />

• att den utsatta själv inte definierar en händelse som ett hatbrott eller som<br />

brottslig<br />

• att den utsatta bedömer händelsen som trivial<br />

• att den utsatta känner skam och inte vill medge utsatthet<br />

• rädsla för eventuella repressalier från gärningspersoner<br />

• rädsla för att bli ytterligare utsatt eller för sekundär viktimisering (efter<br />

själva brottstillfället) inom rättsväsendet, genom att exempelvis inte bli<br />

tagen på allvar eller inte bli trodd 24<br />

• en känsla av att även om man anmäler ett brott så leder det inte till något.<br />

För homofobiska och bifobiska hatbrott kan det vidare handla om att den<br />

utsatta personen inte är öppen med sin sexuella läggning och befarar att en<br />

anmälan kan leda till att den avslöjas för utomstående. Vid främlingsfientliga/<br />

rasistiska hatbrott kan det finnas rädsla för att bli identifierad som en person<br />

utan uppehållstillstånd och bli utvisad ur landet. 25 Dessutom kan ett problem<br />

vara att det inom rättsväsendet inte finns, eller att den utsatta är osäker på om<br />

det finns, tillräckligt med kunskap och resurser för att hantera språkskillnader.<br />

26<br />

23<br />

Straffskärpningsregeln BrB 29 kap. 2 § 7 p.<br />

24<br />

Berk, Boyd och Hamner (2003, s. 55) och Tiby (1999, s.19).<br />

25<br />

Gerstenfeld (2003, s. 54).<br />

26<br />

Brå (2008, s. 74–81).<br />

17

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!