Hatbrott 2014

Recommendations

Info

HATBROTT 2014 • BRÅ RAPPORT 2015:13 6A. Afrofobiska hatbrott Att tänka på vid läsning av detta kapitel • Statistiken är baserad på en urvalsundersökning. Antal och andelar utgörs därför av uppskattade siffror, som kan skilja sig något jämfört med om en totalundersökning hade genomförts. • I texten är de uppskattade antalssiffrorna avrundade till närmaste tiotal. I tabeller och figurer är de skattade siffrorna avrundade till närmaste ental. • För beräkning av konfidensintervall hänvisas till bilaga 2. Den är särskilt viktig att beakta vid jämförelser över tid. • Statistiken kan ge indikationer på hur hatbrott uppmärksammas i polisanmälningarna och strukturen på de anmälda händelserna. Den säger dock mycket lite om förekomsten av hatbrott i samhället eftersom de flesta brottsliga händelser inte polisanmäls. En bättre bild av utsatt het ges i kapitel 4, eller i andra undersökningar om utsatthet. Notera dock att självrapporteringsundersökningar som utförs ett visst år frågar om utsatthet under det föregående året. Årets NTU-siffror, exempelvis, bör därför jämföras med förra årets hatbrottsstatistik över polisanmälningar. Resultat i korthet • År 2014 identifierades uppskattningsvis något färre än 1 080 anmälningar med afrofobiska motiv, vilket är en ökning med 31 procent över de senaste fem åren. • De afrofobiska hatbrotten utgjorde en fjärdedel (25 procent) av de främlingsfientliga/rasistiska anmälningarna år 2014. • Olaga hot/ofredande var den vanligaste brottstypen (37 procent) följt av våldsbrott (21 procent) och ärekränkning (19 procent). Andelen våldsbrott är högre för det afrofobiska motivet jämfört med övriga hatbrottsmotiv. • Allmän plats var den vanligaste brottsplatsen (23 procent), och en jämförelsevis hög andel hatbrott skedde på den utsattas arbetsplats (15 procent). • I över hälften av fallen (59 procent) var gärningspersonen obekant för den utsatta. • 8 procent av anmälningarna med afrofobiskt motiv från år 2013 var personuppklarade 31 maj 2015. Nästan en tredjedel (32 procent) var direktavskrivna, vilket innebär att någon utredning aldrig påbörjats, och 48 procent av anmälningarna var nedlagda efter utredning. I detta kapitel särredovisas de främlingsfientliga/rasistiska hatbrottsanmälningar som i enlighet med Brås definition har bedömts innehålla ett afrofobiskt 108 motiv. Afrosvenskar kan möta främlingsfientlighet/rasism i det svenska samhället på grund av sin etniska bakgrund, hudfärg och nationalitet. 109 Det kan exempelvis handla om klotter på ytterdörren där det står ”apa”, ärekränkning genom att kallas ”neger” eller att utsättas för misshandel på ett torg på grund av sin hudfärg. Kunskapen om afrosvenskars utsatthet för hatbrott och diskriminering är relativt begränsad. Exempelvis ses afrosvenskarna ibland som en enhetlig grupp när det egentligen rör sig om många olika etniska grupper med rötter i en stor kontinent. I denna statistik definieras afrofobiska hatbrott som brott som begås på grund av rädsla för, fientlighet eller hat mot svarta personer och som aktiverar en reaktion mot afrosvenskar, deras egendom, institutioner eller den eller 108 Notera att afrofobi inte är en fobi i traditionell mening då fobi snarare är en medicinsk term för stark rädsla och ångest över något som genererar en känsla av att man måste undvika eller komma bort från det man är rädd för. 109 I rapporten Att färgas av Sverige – om unga svartas upplevelser av rasism och diskriminering kartlades bland annat olika typer av rasism och diskriminering som ungdomar upplever i Sverige (Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, DO, 2007, s. 55). 58
KAPITEL 6A • AFROFOBISKA HATBROTT dem som är, eller uppfattas vara, afrosvenskar eller representanter för afrosvenskar. Vad är ett afrofobiskt hatbrott? Vem som helst kan utsättas för ett afrofobiskt brott om gärningspersonen riktar sig mot personen på grund av hans eller hennes uppfattade hudfärg eller etniska tillhörighet. 110 Det är dock enbart de fall där anmälningar om hatbrott mot afrosvenskar kan särskiljas från övriga främlingsfientliga/rasistiska hatbrott som blir bedömda som afrofobiska hatbrott. Det gäller exempelvis förekomst av uttryck som ”neger”, ”svart apa”, ”svarta man” med flera. Generella uttryck som svartskalle bedöms som främlingsfientliga/rasistiska om det inte framgår att den utsatta har mörk hudfärg. Om en utsatt själv beskriver att utsattheten beror på att hon eller han är afrosvensk eller har mörk hudfärg identifieras anmälan som ett afrofobiskt hatbrott i statistiken. Utöver målsägarens upplevelse baseras även bedömningen på anmälningsupptagarens uppfattning om händelsen och kodarens kunskap om annan information kopplad till händelsen, exempelvis relaterade anmälningar. Nivå och utveckling Antalet främlingsfientliga/rasistiska anmälningar där huvudbrottet identifierades som afrofobiskt uppskattades år 2014 till lite färre än 1 080 stycken. Det är 10 procent fler än förra året, men skillnaden är inte statistiskt säkerställd. Sett över de senaste fem åren har anmälningar med afrofobiska motiv ökat med 31 procent. Denna ökning är däremot statistiskt säkerställd. Av de identifierade främlingsfientliga/rasistiska hatbrottsanmälningarna utgjorde det afrofobiska motivet en fjärdedel (25 procent), medan det utgjorde 17 procent av samtliga identifierade hatbrott. När motivet började särredovisas i statistiken år 2008 identifierades ungefär 760 anmälningar. Utvecklingen fram till år 2011 gjorde det svårt att säga ifall nivån var relativt jämn eller om den visade en mycket svagt uppåtgående trend. Nivåerna de senaste tre åren är markant högre än 2011 och tidigare, vilket innebär att vi nu kan säga att utvecklingen visar en uppåtgående trend. Som resonerats i kapitel 6 tycks fler anmälningar med främlingsfientliga/ rasistiska motiv numera kunna särskiljas som afrofobiska och antiromska, vilket kan tyda på att polisen börjat uppmärksamma dessa motiv tydligare i anmälningarnas fritext. Men det kan heller inte uteslutas att det kommer in fler anmälningar med afrofobiska motiv. Om det däremot beror på ökad anmälningsbenägenhet eller ökad utsatthet går inte att säga enbart utifrån den här statistiken. 110 Metodologiskt finns det problem att beskriva hatbrott som riktar sig mot afrosvenskar. I Sverige produceras statistik om befolkningens demografiska sammansättning på basis av födelseland och föräldrarnas födelseland. Nationalitet är fokus för de statistiska uppgifterna. Rasism/främlingsfientlighet riktas dock mot personer på grund av upplevd tillhörighet från deras omgivning, inte på grund av individernas självidentifiering med en nation. Därmed kan personer som har föräldrar från exempelvis Afrika och Europa, västindiska regionen och Sydamerika utsättas trots att de är födda i Sverige. Den gemensamma faktorn är att hudfärgen används som markör för härkomst. För ett längre resonemang, se DO:s rapport (Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, DO, 2007). 59
Page 1:
Rapport 2015:13 Hatbrott 2014 Stati
Page 4 and 5:
HATBROTT 2014 • BRÅ RAPPORT 2015
Page 6 and 7:
Page 8 and 9:
Page 10 and 11: HATBROTT 2014 • BRÅ RAPPORT 2015
Page 110 and 111:
Page 112 and 113:
Page 114 and 115:
Page 116 and 117:
Page 118 and 119:
Page 120 and 121:
Page 122 and 123:
Page 124 and 125:
Page 126 and 127:
Page 128 and 129:
Page 130 and 131:
Page 132 and 133:
Page 134 and 135:
Page 136 and 137:
Page 138 and 139:
Page 140 and 141:
Page 142 and 143:
Page 144 and 145:
Page 146 and 147:
Page 148 and 149:
Page 150:
show all

Hatbrott 2014

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?