Hatbrott 2014
2015_13_Hatbrott_2014
2015_13_Hatbrott_2014
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
KAPITEL 3 • METOD<br />
rapporterad utsatthet för hatbrott utifrån Nationella trygghetsundersökningen<br />
(NTU) <strong>2014</strong> avser utsatthet under 2013. Därutöver skiljer sig undersökningarna<br />
åt, dels genom att NTU mäter utsatthet bland privatpersoner, medan<br />
målsägande i hatbrottsanmälningarna kan vara såväl privatpersoner som organisationer<br />
och församlingar, dels genom vilka brottstyper som undersöks. I<br />
statistiken över polisanmälningar med identifierade hatbrottsmotiv undersöks<br />
anmälningar avseende våldsbrott, olaga hot, ofredande, ärekränkning, hets<br />
mot folkgrupp, skadegörelse, klotter, olaga diskriminering och diverse övriga<br />
brott, medan NTU mäter privatpersoners utsatthet för hatbrott (även händelser<br />
som inte har polisanmälts) avseende misshandel, hot, trakasserier och rån.<br />
Den sistnämnda brottstypen undersöks inte i statistiken över polisanmälningar<br />
med identifierade hatbrottsmotiv, och trakasserier behöver inte utgöra brott.<br />
Generellt är antalet hatbrottsmotiverade händelser som i NTU uppges vara<br />
polisanmälda fler än vad som framgår av hatbrottsstatistiken. Det torde framför<br />
allt bero på att NTU har förmåga att fånga upp en betydligt högre andel<br />
av alla hatbrott som sker och anmäls. Men även uppgifterna från NTU är behäftade<br />
med metodproblem. Händelser kan placeras fel i tiden eller förträngas,<br />
vilket betyder att den tillfrågade oavsiktligt kan svara fel på grund av att hon<br />
eller han inte minns. Det kan förekomma att den tillfrågade uppfattar det som<br />
socialt önskvärt att uppge att ett hatbrott är polisanmält. När det ställs frågor<br />
om hatbrott kan det finnas en risk att drabbade inte vill berätta om händelserna.<br />
Det kan även vara så att den utsatta personen upplever gärningen som ett<br />
hatbrott, men att den inte definieras så enligt hatbrottsstatistiken. 58 Dessutom<br />
kan respondenten tro att brottet har blivit polisanmält antingen för att polisen<br />
var på plats vid händelsen eller för att personen kontaktat polisen i efterhand,<br />
men att en faktisk anmälan inte har skrivits. Risk finns därför för såväl översom<br />
underrapportering av antalet brottsliga händelser. 59<br />
Identifierade hatbrottsanmälningar i<br />
jämförelse med annan kriminalstatistik<br />
Statistiken över polisanmälningar med identifierade hatbrottsmotiv är inte<br />
jämförbar med den officiella kriminalstatistiken avseende anmälda brott. Den<br />
redovisade enheten för hatbrott är polisanmälan och inte antalet anmälda<br />
brott. En polisanmälan kan innehålla ett eller flera brott, och för hatbrott<br />
redovisas huvudbrottet, det vill säga brottet med strängast straffskala. Den officiella<br />
kriminalstatistiken för anmälda brott redovisar alla brott i en anmälan.<br />
Sedan 2007 har även uppgifter om uppklarade hatbrottsanmälningar redovisats.<br />
Från och med i år sker dock en förändring från att uppklarade hatbrott<br />
har redovisats till att redovisa handlagda hatbrottsärenden (mer information<br />
om detta finns att läsa i kapitel 5, Samtliga motiv). Dessa uppgifter är<br />
inte heller jämförbara med den officiella statistiken över handlagda brott av<br />
samma anledning som ovan, men även då det avser olika tidsperioder. I hatbrottsstatistiken<br />
redovisas beslut för de hatbrott som anmälts under ett visst<br />
år. I den officiella statistiken redovisas samtliga anmälda brott där ett beslut<br />
58<br />
Brå (2007a). Ett exempel är om en person utsätts för ett hatbrott på grund av funktionshinder.<br />
59<br />
Brå (2015b).<br />
27