Økonomisk Kriminalitet Nordiske Perspektiver - Scandinavian ...

ekonomisk brottslighet och deras mångfald. Dessutom diskuterar vi allokeringen
av ekobrottskontroll: Vilka handlingar och gärningsmannagrupper kontrollen
inriktar sig mot eller återstår att inriktas mot. I kontrollens selektivitet ingår också
frågan om vilka sektorer som bedöms vara offer för ekonomisk brottslighet och
vilka offer som uppmärksammas mindre. Att bli offer för ekonomisk brottslighet
avhandlas i detalj genom ett för Finland typiskt exempel kopplat till
byggbranschen. Sist funderar vi på hur förändringar som sker i
marknadsstrukturen och de biföreteelser orsakade av dessa borde observeras i
planeringen av bekämpningsmetoder med inriktning på ekonomisk brottslighet
och i korrekt allokering. Vår utgångspunkt är att effekten av ekonomisk
brottslighet borde förstås i bredare omfattning än vad man hittills har gjort. En
diskussion som endast koncentrerar sig strikt på ekonomiska skador och på
förbehållslösa offer hjälper till att dölja helhetseffekterna av brottsverksamheten. I
diskussionen borde man ännu tydligare observera effekter på arbetstagare,
konsumenter, miljö, övriga företag och marknadens verksamhet förutom
effekterna av ekonomisk brottslighet på staten.
Ett brett spektrum av definitioner
Sutherland (1940) förde fram den brottsliga och oetiska verksamhet som sker i
ekonomisk verksamhet till allmän kännedom. Han definierade den gärning som en
person i hög position utför i samband med sitt yrke som manschettbrottslighet.
Sutherland begränsade inte begreppet till gärningar och försummelser definierade
av straffrätten, utan inkluderade även civila- och förvaltningsrättsliga orätter. Det
centrala i ekobrott, till skillnad mot konventionella individbrott, är enligt forskare
inom området, att de utförs åt någon annan organisation, ofta ett företag eller
inom ramarna för en verksamhet. Brotten utförs genom att företaget, dess
organisatoriska referensram eller en hög samhällelig ställning möjliggör det.
Ekobrott kan klassificeras på många sätt. David Friedrichs (1996) har presenterat
sin egen omfattande begrepssamling av olika typer av manschettbrottslighet. I
begreppet ”white collar crime” definierat av Friedrichs är kanske brott i
företagssektorn de viktigaste, dvs. brott vars gärningsmän kan vara representanter
för ett företag eller själva företaget. Hit räknas t.ex. arbets- och miljöbrott,
företagens maktmissbruk, bedrägeri samt ekonomisk exploatering. Till
30