vanja-hermeles-magisteruppsats3

egrepp som ”race” och ”racialization” vilket i svensk översättning blir ”ras” och ”rasifiering” 49 .
Men dessa översättningar är inte oproblematiska. I svensk forskarkontext tycks det finnas en
motvilja till att använda begreppet ”ras” eftersom det kan tänkas konnotera rasism. En definition
av termen rasism framförs av Integrationsverket, rasism är en:
uppsättning teorier, världsåskådningar, rörelser, processer, samhällssystem och handlingar som
utgår från tron eller läran om att” bland annat:
1. människosläktet kan delas in i olika raser, folkgrupper
2. individens, gruppens eller samhällets ras- eller folkgrupptillhörighet utgör dess väsen. 50
Problemet med begreppet ”ras” synliggörs ovan eftersom en användning av ”ras” kan ses styrka
den, enligt Integrationsverket, rasistiska tesen att ”människosläktet kan delas in i olika raser”.
Vilket går emot en generell forskarsyn som menar att det bara finns en ras – människan – och att
människan har olika etniciteter. Detta till trots är ändå ”ras” ett användbart redskap eftersom det
belyser diskriminering på grund av hudfärg. ”Ras” fördjupar förståelsen av etnicitet, nyckelordet
här är ”rasifierad”. Etnisk tillhörighet har inte alltid ”ras”-konnotationer. Genom att, som de los
Reyes och Mulinari 51 , sätta citationstecken kring ordet ”ras” och sätta samman det med termen
etnicitet - vilket resulterar i kombinationstermen ”ras”/etnicitet - betonas begreppets
problematiska arv och ett avståndstagande från detta. Citationstecknen kan ses skydda termen från
rasistiska tolkningar. En sådan användning av ”ras”/etnicitet synliggör också att invandrare är en
heterogen term: det finns idag många nya svenskar i Sverige med annan etnicitet än svensk, men
inte alla av dem är i riskzonen för att utsättas av rasistisk diskriminering. Det är värt att betona att
den största invandrargruppen i Sverige fortfarande är finsk, 52 vilket mediala
”invandringsdiskussioner” sällan påvisar. Likadant är det med förortsdiskussioner som oftast
handlar om invandrartäta förorter av typen Rissne, Tensta, Rinkeby trots att även Djursholm och
Lidingö är förorter till Stockholm. Än en gång är det avvikarna från normen som synliggörs. I
dessa sammanhang blir det tydligt varför ”ras” är ett användbart begrepp: det finns ”rasifierade”
grupper i Sverige där hudfärgen dikterar villkoren i samhället eller arbetslivet. I den här
uppsatsen fokuseras etnicitet/”ras” i intervjuerna med teatercheferna och i en mindre
undersökning av ensemblerna där människor med annan hudfärg än ”vit” räknats. Detta är en i
princip omöjlig uppgift, var går gränserna för vem som räknas som ”annan hudfärg än vit”?
Orsaken till att jag valt att ”klassificera” människor efter hudfärg är att det synliggör hur ovanligt
49
Fredricksson, George M, Rasism. En historisk översikt, Lund: Historiska Media, 2003, s 12
50
Ring, Jonas & Morgentau, Scarlet, Intolerans. Antisemitiska, homofobiska, islamofobiska och invandringsfientliga tendenser
bland unga, 2004, s 23
51
Konsekvent genom hela Intersektionalitet. Kritiska reflektioner över (o)jämlikhetens landskap, Malmö: Liber, 2005
52
Statistiska centralbyrån redogör för detta på hemsidan: http://www.ssd.scb.se/databaser/makro/start.asp
23