vanja-hermeles-magisteruppsats3

tolkas vara dagspolitiska frågor. Holm markerar sin självständighet gentemot regeringsmakten
och kan inte beskyllas för att vara politiskt följsam. Just detta, att kraven kommer från de som
Staffan Valdemar Holm kallar för ”storebror”, verkar vara ett problem för Dramatenschefen som
betonar vikten av att vara subversiv gentemot makten:
SVH: Vi måste ändå på nåt sätt hävda vår frihet. Trots att de order vi emottar från storebror bärs
av de allra bästa politiska och humanistiska avsikter så är det lik förbannat direktiv från makten.
Så där måste man också hävda…det omvända, va? För konstens uppgift är ju att vända saker och
ting på huvudet.
Ett problem med denna subversivitet som Holm hävdar vikten av, är att den är blind för
Dramatenchefens egen maktposition. Resonemanget gör vidare gällande att Holm ser det som
principiellt viktigare att vara subversiv än att se till sakfrågorna. Dessutom framträder ytterligare
ett intressant problem med den framhållna subversiviteten: den gäller bara jämställdhet och
mångfald. Att ”hävda det omvända” eller ”vända saker och ting på huvudet” anammas inte när
klassiker ska spelas eller kulturarv ska värnas. Dras Holms resonemang till sin spets framkommer
en uppochnedvänd tes: det är subversivt att upprätthålla normen.
Dessutom presenteras en säregen tolkning av Sveriges demokrati, att regeringens order färgas av
jämställdhet- eller mångfaldsiver är inte ”storebrors” eget påfund, det är ett resultat av den
jämställdhets- och mångfaldssträvan som genomsyrar även resten av samhället.
Förutom den kluvna inställningen gentemot jämställdhets- och mångfaldsarbete, som härstammar
från synen att detta arbete sker på bekostnad av konsten eller kvaliteten, kan ett annat tema
observeras i intervjumaterialet. Detta tema kallas för ”Förneka problemet”. Genom att på olika
sätt förneka att jämställdhets- eller mångfaldssituationen är ett problem i organisationen görs de
krav som ställs på ökad jämställdhet eller mångfald till överdrivna och omotiverade. Anna Wahl
och forskargruppen Fosfor menar att när en organisation hävdar att den redan är jämställd - eller
åtminstone inte sämst ställd – så skjuts problemet åt sidan och ansvaret för det läggs någon
annanstans: ”antingen i andra organisationer, andra branscher, i den privata sfären eller i det
förgångna – vår historia.” 131 ”Förneka problemet” uppkommer i olika variationer och har
kategoriserats: ”Kvinnor tar inte för sig eller skriver inte intressanta pjäser”, ”Det är värre någon
annanstans”, ”Med ljus och lykta – det finns inga invandrare” och ”Klassikerna bär ansvaret”.
131 Wahl, Anna, et al. 2001, s 172
49