vanja-hermeles-magisteruppsats3

årsredovisningarna med sina ständiga manliga referenser en allvarlig situation eftersom, som
Pierre Bourdieu menar, legitimering är den avgörande mekanismen för att kulturellt och
symboliskt kapital ska kunna omvandlas till användbar valuta. 162
Kvalitetsbegreppet har avgörande betydelse för vilka som får tillgång till de mest prestigefyllda
scenerna och vilka som representeras på dessa. Det är ett statistiskt faktum att
dramatikerkategorin domineras av män på alla scener förutom de som spelar barnteater, eller som
på Skärholmen, innefattas i en mångkultursatsning. Vilket illustrerar ”token”-effekten:
särskiljande.
Storleken på scenerna påverkar könsrepresentationen: i takt med att publikantalet minskar ökar
antalet kvinnor. Men på de små scenerna är även genre en faktor, är det barnteater som spelas så
är det en kvinnlig majoriteten i upphovsmannakategorierna. Den kvinnliga slagsidan kan dock
inte jämföra sig med den manliga som råder på de stora scenerna. Ojämställdheten leds av
Dramaten med 95 procent manliga dramatiker på Stora scenen och 86 procent manliga dramatiker
på Lilla scenen. På Dramaten finns det bara ett exempel på kvinnlig majoritet i
dramatikerkategorien: barn och ungdomsscenen Lejonkulan. En majoritet som uppnåtts med
minsta möjliga marginal - 52 procent kvinnliga dramatiker. På Stadsteatern är mönstret liknande,
men något mindre allvarlig eftersom kvinnlig regissörsmajoritet dyker upp redan på Stadsteaterns
Lilla scen. Den manliga dominansen bland dramatikerna är dock fullt jämförbar med Dramatens.
För att finna en kvinnlig majoritet dramatikerna på Stadsteaterns scener måste man leta bland de
små scenerna: på Stadsteatern Skärholmen och på Bryggan har kvinnor skrivit fler pjäser än män.
Bryggan är den scen som främst spelar barnteater och dockteater, här har barnteatergrupperna
Långa Näsan och Marionetteatern sin huvudscen. Skärholmen är Stadsteaterns
mångkultursatsning. Att kvinnor återfinns just i de delar av teatern som visar barn- och dockteater
och scener med särskild mångkulturell profil stärker tesen att kvinnor och andra avvikare från
normen får ta plats på scener som på något sätt avviker från den normala teaterverksamheten.
Dramatens mångkultursatsning också till hundra procent regisserad av kvinnor, vilket leder till
misstanken att dessa satsningar har liknande statusnivå som barnteater. I intervjuerna med
teatercheferna framträder ett mönster som visar på att det är mest intressant att regissera
Shakespeare på Stora scenen och att kvalitet ställs i ett motsatsförhållande till jämställdhet och
mångfald – vilket statistiken illustrerar eftersom den så tydligt visar att kvinnor separeras till
särskilda teaterhändelser, vilket tolkas som ett tecken på att dessa genrer ligger vid sidan av det
som anses vara kvalitet.
162 Skeggs, Beverly, 1999, s 21
68