vanja-hermeles-magisteruppsats3

keepers” blockera särskilda reformer och därför är teaterchefernas uppfattning om jämställdhet
och mångfald intressanta att undersöka.
”Token”-skapande sker genom tre utestängningsmekanismer: särskiljande, synliggörande och
generaliserande. Särskiljande innebär att kvinnor och andra avvikare betonas som någonting
annorlunda, vilket låser in dem i särskilda fack utom räckhåll för kvalitetsstämpeln. Särdragen
förstärks, eller förvrängs, så de passar förutfattade meningar om den sociala grupp avvikaren
tycks representera. På så sätt (synlig)görs kvinnor till kvinnor utifrån förutfattade meningar om
vad kvinnor är, liksom ”invandrare” (synlig)görs till ”invandrare” enligt förutfattade meningar om
vad invandrare är.
Intervjuerna med teatercheferna märks av en rad problematiska argumentationstematiker. Det
första allvarliga problemet uppstår när jämställdhets- eller mångfaldssituationen förnekas vara ett
problem. Därmed blir krav på ökad jämställdhet eller mångfald överdrivna eller omotiverade.
Det andra problemet uppstår när problemet erkänns, men förskjuts. Genom att förskjuta problemet
läggs ansvaret och orsaken till problemet någonstans utanför det egna chefskapet. Därmed
förskjuts både problemet - och möjligheten att lösa problemet - utom räckhåll. I intervjuerna tar
detta uttryck på olika sätt: det är kvinnorna som inte tar för sig, invandrarna som inte finns,
kritikerna som försitter sitt ansvar eller klassikerna som dikterar en manlig slagsida. Dessutom
hävdas det i varierande grad att den egna organisationen redan är relativt jämställd - eller
åtminstone inte sämst ställd – vilket är ytterligare ett sätt att förneka problemet. Att jämföra sig
med andra branscher och organisationer underminerar angelägenhetsgraden av
jämställdhetsreformer. Stadsteatern vill gärna jämföra sig med Dramaten som i sin tur gärna
jämföra sig med Danmark - eftersom jämställdhets och mångfaldssituationen tycks vara än värre
där.
Vidare finns det ytterligare ett problematiska tankemönster i teaterchefernas utsagor: kvalitet ses
som någonting annat än jämställdhet eller mångfald. När kvalitet ska definieras, betonas det
exempelvis av Dramatenchefen att det är kvalitet han pratar om, inte genusperspektiv.
Jämställdhet- och mångfaldsreformer tycks ske på bekostnad av kvalitet.
Vidare hävdar Dramatenchefen sin subversivitet gentemot makten, vilket blir problematiskt när
regeringens order handlar om ökad jämställdhet eller mångfald. I dessa fall är det viktigt att vara
subversiv och ”hävda det motvända”, men när det gäller klassiker eller kulturarv så är parollen
66