vanja-hermeles-magisteruppsats3

karaktär vilket gav forskningsrelaterade lojalitetsproblem. För att kompensera de, i viss
utsträckning illa valda platserna för intervjuerna med Stadsteaterns chef, betonade jag
återkommande själva chefspositionen genom att inleda frågor med fraser av typen ”Som VD, vad
tycker du om…” eller ”I egenskap av chef hur resonerar du kring...”
Metodologiska val IV: Deskriptiv statistik och urval statistik
Den här uppsatsen syfte är inte att ”avslöja” bakomliggande sanningar, den kunskapssyn jag
ansluter mig till menar att det inte finns en ”sanning” för forskaren att upptäcka. Istället analyseras
vad teatercheferna faktiskt säger. Intervjuundersökning och textanalys kompletteras med en
statistisk undersökningen som visar hur teaterchefernas ord har omsatts, eller inte har omsatts, i
praktik – och om det finns några glapp mellan policy och praktik. Repertoarerna under var mans
chefskap undersöks statistiskt. Intervallet sträcker sig från år 2002 till och med våren 2006. Fokus
har varit hur verksamheten ser ut på de olika scenerna som redogjorts för under ”Material” och
”Urval”. I sammanställningarna, vilka redovisas i bilagorna 2, 3, 4, och 6 har scenurvalet grundat
sig på den hierarki som finns mellan scenerna inom teaterns byggnader. Alla gästspel där teatrarna
satt upp föreställningar på andra teatrars scener har räknats bort ur den statistiska
sammanslagningen, dock redovisas de i bilagorna 5 och 7. De gästspel som kommer från andra
teatrar har konsekvent undantagits helt. Under rubriken ”Förslag till ytterligare forskning” finns
förslag på hur dessa föreställningar skulle kunna undersökas på intressant sätt, detta faller dock
utanför ramarna för denna uppsats.
Materialet ordnas efter upphovsmannakategorierna regissör och dramatiker för alla de pjäser som
spelats under åren och redovisas utifrån de olika scenerna de spelats på. Det statistiska underlaget
som tagits fram och ligger till grund för alla statistiska slutsatser redogörs för i bilagorna 1 -7 där
antal, procent samt alla regissörers och dramatikers namn framkommer. Att redovisa namn
tillsammans med antal och procent i kategorierna kvinnor och män möjliggör fler sökningar i
materialet. Till exempel kan man se vem som har regisserat vem och en namnredogörelse ger
också möjligheten att få en bild av etnisk fördelning i de valda upphovsmannakategorierna.
Etnicitet/”ras”, klass eller sexualitet är mycket problematiska kategorier att göra statistik utifrån
eftersom namn inte ger tillräcklig information för att dra slutsatser. Namnen i
upphovsmanskategorierna har jag istället tolkat som tecken på manligt eller kvinnligt kön. I de fall
där jag inte haft en förförståelse av namnens könsbetydelse har jag ”googlat” dessa namn och letat
efter könsmarkörer av typen ”han” eller ”hon”, ”he” eller ”she” i de sammanhang där dessa namn
nämnts. Dock måste det betonas att namn bara är ett av många tecken på en persons
könstillhörighet, vilket kön människor verkligen har –eller vilket genus de sedan väljer att uppvisa
39