vanja-hermeles-magisteruppsats3
vanja-hermeles-magisteruppsats3
vanja-hermeles-magisteruppsats3
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
VH: Men säger de nej, tjejerna? Vill de inte?<br />
BF: Ja, ibland säger de nej.<br />
Denna brist på initiativ från de kvinnliga regissörerna är också något som Staffan Valdemar Holm<br />
observerat:<br />
SVH: Vad jag noterar när det gäller svensk teater är att det finns en norm, med vissa strålande<br />
undantag, men det finns helt enkelt för få… Jag skulle älska om det kom in en ung kvinnlig<br />
regissör här på mitt rum och sa Hamlet på Stora scenen. Det händer aldrig, och varför händer<br />
inte detta? [---] Jag har den där drömmen om att någon spränger igenom den där dörren som<br />
Pallas Athena och säger att nu fan får det vara nog.<br />
Här efterlyses kvinnlig initiativkraft a la Pallas Athena och än en gång fastslås vad och var det är<br />
intressantast att regissera. 135 Litteraturvetaren Anna Williams konstaterar att den manliga<br />
författartraditionen är den norm efter vilken kvinnors arbetet bedöms, 136 vilket Holms utsaga<br />
ovan illustrerar. Dessutom berättar Holm att kvinnor inte skriver om tillräckligt intressanta<br />
ämnen:<br />
SVH: Till exempel med några av Viktoria Benedictsons pjäser, man känner att de har tryckts<br />
ihop i ett slags ämnessfär som bara får vara det här – vad ska man säga - som om man i teatral<br />
form diskuterade ett dagsaktuellt ämne, medan de stora existentiella frågorna fortfarande hör till<br />
den manliga sfären.<br />
Ett ”dagsaktuellt ämne”, som Staffan Valdemar Holm refererar till som motsats till ”de stora<br />
existentiella frågorna” kan exempelvis vara som i pjäsen Pengar att en ung kvinna blir bortgift<br />
med en äldre man. Detta har tolkats som ett inlägg i kvinnosaksdebatten som ägde rum i Sverige<br />
mot slutet av 1800-talet. Dessutom är Pengar en pjäs som åtminstone på ytan behandlar samma<br />
ämne som Molières Hustruskolan – en uppsättning som inte utpekas som särskilt frånvänd från de<br />
”stora existentiella frågorna”. Denna syn på kvinnors författarskap som uttryckande något särskilt<br />
– här illustrerat av uttalandet om Benedictson - styrker Moss Kanters teorier om ”token” genom<br />
främst särskiljande - kvinnors arbete utgör något särskilt som avviker från den manliga normen –<br />
och generaliserande –kvinnor avviker från den manliga normen på liknande sätt. Detta resulterar i<br />
135<br />
Vilket är precis det som Staffan Valdemar Holm gör i vår: Shakespeare på Stora scenen.<br />
136<br />
Williams, Anna, 2005, s 96<br />
53