vanja-hermeles-magisteruppsats3

makt. Kulturellt kapital måste legitimeras innan det kan få symbolisk makt. Kapital måste
betraktas som legitimt innan det kan omsättas. Allt kapital är kontextspecifikt. Alltså fördelas
människors i det övergripande sociala rummet efter hur stor volym de totalt besitter, vilken
sammansättning deras kapital har, vilken vikt de skilda kapitalformerna i deras sammanlagda
kapital har jämfört med varandra och hur volymen och sammansättningen utvecklas med tiden
enligt deras rörelsebana genom det sociala rummet. 100
Utan legitimering är kapitalet inte användbart som valuta. För att ett verk ska räknas som klassiker
eller för att någon ska bli erkänd regissör krävs en legitimeringsprocess. På det teatrar som
undersökts i denna uppsats framträder ett mönster där legitimering sker främst genom
referenssystem genom vilka kvalitet bestäms och fördelas. Den som legitimerar bestämmer
inträdesmöjligheterna till de arenor där kvalitetsstämpeln finns att tillgå och agerar ”gate-keeper”.
Den som legitimerar har makt i dubbel betydelse eftersom denne person genom
legitimeringsförfarandet simultant legitimerar sig själv och den som hon eller han legitimerar.
Teatercheferna hänvisar ständigt till texterna och författarna. Sällan nämns skådespelaryrket,
själva agerandet. Bourdieu menar att: ”Längst ner i hierarkin finner vi teatern, som är direkt
avhängig den borgerliga publikens omedelbara gillande, dess värderingar och likriktning, och som
utöver pengar även erhåller en institutionaliserad konsekration genom akademier och officiella
hedersbetydelser.” 101 Poesin, som bara undantagsvis, ger ekonomiska vinster befinner sig längst
ner på den kommersiella stegen, men högst upp på den som rangordnar symboliskt kapital, menar
Bourdieu. Mot bakgrund av Bourdieus resonemang ovan tolkar jag det referenssystem som
befolkas av författare är ett, oftast omedvetet, försök att få teatern att associeras med något som
ligger högre upp i hierarkin – det skrivna ordet.
Metodologiska val II: Textanalys som metod och texturval
Teatrarnas årsredovisningar kan ses som en beståndsdel av teatrarnas fortlöpande
historieskrivning. Det är i dessa skrivelser som varje år sammanfattas. Årsredovisningen inleds
med en VD-kommentar där teatercheferna berömmer vissa uppsättningar, motiverar ekonomiska
val eller organisatoriska förändringar. Följande utdrag ger en bild av texttypen:
På övriga scener kan man konstatera att årets dragplåster på Lilla scenen har varit Helvetet är
minnet utan makt att förändra av Jonas Gardell. På Målarsalen har såväl Riddartornet av Erik
Johan Stagnelius som Natt och drömmar av Samuel Beckett varit obestridliga och väl förtjänta
99
Broady, Donald & Palme, Mikael, ”Inträdet”, Ord&Bild, nr 4, 1991, (s 89-99), s 89
100
Skeggs, Beverly, 1999, s 21
101
Bourdieu, Pierre, 2000, s 181
35