vanja-hermeles-magisteruppsats3

Frände, Tasso Stafilidis och Ronnie Hallgren i en panel för att diskutera ”den vita
medelklassheteronormen” 157 på Sveriges scener. Benny Fredriksson sa där, angående den
frånvarande gestaltningen av homosexuella karaktärer och berättelser, att ”det allra svåraste att
skildra på scenen är sexualitet.” 158 Eftersom heterosexualitet vanligtvis skildras i svensk
scenkonst utan att det anses som särskilt problematiskt, tolkar jag Fredrikssons uttalande som att
det är homosexualitet som hänsyftas. Som tidigare redogjorts för är det avvikarna från den
heterosexuella normen som får ljuset på sig, medan heterosexualitet göms bakom en slöja av
normalitet. I intervjuerna med Benny Fredriksson frågar jag vad han menade med uttalandet på
seminariet:
BF: Jag menar så här, vi kan spela väldigt mycket, men det finns en sak som är det mest privata
man kan göra och det är när det handlar om sexualitet. Därför kan man inte spela detta. Man kan
självklart göra tecken på hur sex ser ut, men om man ska göra sexualitet på riktigt då handlar det
om att den där tråden mellan det privata jaget och skådespelarjaget är väldigt tunt.
Här gör Fredriksson ett tankehopp från homosexuella karaktärer och berättelser direkt till
sexualitet. Att homosexualitet ses som någonting som främst handlar om den sexuella praktiken,
det vill säga handlingen: sex, medan heterosexualitet betyder så mycket mer än sex, är ett uttryck
för heteronormativitet som gör gällande att den definierande faktorn gällande homosexualitet
främst är sexuell. Att sexualisera de homosexuella är i sig är en maktpositionering. Frantz Fanon
redogör för i Svart hud, vita masker att denna diskriminerande mekanism, att sexualisera ”de
andra”, också kan observeras i kolonialismens retorik: de kolonialiserade folkens översexualitet
och oförmåga att kontrollera sin sexualitet var en vanlig problematisk uppfattning från Fanons
samtid. Folk verkade tro, enligt Fanon, att ”varje judisk student som godkänns vid
antagningsproven har fixat det genom kontakter. Negrerna, å sin sida, har oerhörd sexuell potens.
Inte konstigt med all den frihet som de har mitt ute i bushen! De parar sig visst överallt och utan
uppehåll. Helt igenom könsvarelser.” 159 Allt som hade med ”negrerna” att göra var genitalt,
skriver Fanon. 160 Vilket, i mildare form återfinns i Benny Fredrikssons koppling mellan
homosexualitet och sexuell praktik. Att komma ut som homosexuell har både fördelar och
nackdelar, Benny Fredriksson förklarar:
BF: Jag skulle själv inte uttala min sexualitet om jag var en offentlig person.
Å andra sidan tycker jag det som Eva Dahlgren har gjort och Jonas Gardell och Mark och
Rickard Wolff och så vidare har betytt enormt mycket för identiteten för de homosexuella. I
157 Kommittén för jämställdhet inom scenkonstområdets programblad. Finns på http://www.sou.gov.se/jamstalldscen/aktuellt.htm
158 Anteckningar från seminariet ”Straight Acting på Stora Scenen”, PRIDE, 4 augusti 2005.
159 Fanon, Frantz , Svart hud vita masker, Göteborg: Daidalos, 1997, s 145
63