Minoritetsmedier och minoritetsmediepolitik i Sverige - Myndigheten ...

kommer från icke euroepiska länder. Segregation anses i sin tur medföra utanförskap
och minskad tillgång till information. En allmän slutsats som utredningen
drar är att dessa gruppers villkor måste förbättras överlag så att klyftorna mellan
dem och majoritetssamhället minskar. En undersökning av medievanor hos personer
som är uppväxta utomlands, som utredningen lät göra, visar att antalet människor
inom gruppen som läser morgontidningar är lägre än hos befolkningen i
övrigt, medan användningen av närradio och kabel-TV är högre. En studie av
etniska mediers förekomst och verksamhet i Sverige med särskild fokus på närradio
och lokal-TV i Göteborg, även den genomförd inom ramen för utredningen, ger
vid handen att dessa medier arbetar på ideella villkor och har mycket små resurser.
Vidare påpekas att dessa medier i huvudsak är okända bland myndigheter och även
etablerade massmedier. Till exempel angav endast två av de 19 närradiogrupper
som besvarade undersökningens enkät att de blev bjudna till presskonferenser och
informationsmöten om brandkatastrofen. Samtidigt utgör närradio ett medium
som många människor i de olika språkgrupperna lyssnar på. 8
Enligt studien vill programmen i närradio och lokal-TV skildra både Sverige
och hemlandet och utgår från att bevarandet av den egna kulturen ger människor
en identitet som utgör grunden för både personlig utveckling och ett självvalt
engagemang i det nya värdlandet. Utredningen delar detta synsätt och anser därför
att sändningarna på andra språk än svenska inte står i motsättning till, utan ger
förutsättningar för, en integration i det svenska samhället. De etniska medierna
betraktas därför av utredarna som en outnyttjad tillgång för information till framför
allt de som har svårigheter att ta till sig kvalificerad information på svenska.
Av dessa skäl föreslår utredningen en satsning på närradio och lokal kabel-TV på
icke svenska språk. Satsningen föreslås innefatta en organisatorisk uppbyggnad i
de tre storstadsområdena samt någon form av bidrag till de enskilda grupperna. 9
Utredningen konstaterar att bland minoritetsmedierna spelade lokal kabel-TV,
och i synnerhet närradion, en roll vid bevakningen av branden. Efter branden
sände framför allt närradion frekvent medan lokal-TV saknade materiella och tekniska
resurser att fungera som ett nyhetsmedium. Närradion anses ha gett en engagerad
bild av branden och dess effekter och låtit många drabbade komma till tals.
Man bedömer att det allt övervägande flertalet närradiogrupper svarade för en
ansvarsfull och saklig nyhetsförmedling och analys. Utredarna rapporterar att
veckan efter branden sände fyra lokal-TV grupper, medan de övriga inte hade fast
sändningstid eller var passiva. En av TV-grupperna tog senare initiativ till en diskussion
med kommunen centralt och Öppna kanalen i Göteborg, vilken ledde
fram till att sju lokal-TV-grupper gjorde var sitt program på eget språk. Kommunen
gav bidrag till Öppna Kanalen och cirka tre veckor efter branden sändes två
timmars program på respektive språk. Utredarna anser att närradio och lokal-TV
8 Brandkatastrofen i Göteborg… (1999: 187f & 171).
9 Brandkatastrofen i Göteborg… (1999: 188 & 192).
16