Minoritetsmedier och minoritetsmediepolitik i Sverige - Myndigheten ...

egreppet användas i olika sammanhang också i samband med de invandrade
grupperna, till exempel när det gällde statsbidrag för nationella och språkliga
minoriteter. Invandrade grupper kom allt mer att kallas för minoriteter, särskilt
i vardagligt språk. 48 Det är i denna bredare mening som minoritetsbegreppet
används i denna studie.
Minoriteter brukar tillerkännas rättigheter av två olika slag. Å ena sidan handlar
det om rättigheter som tillkommer alla människor oavsett deras etniska tillhörighet.
Dessa rättigheter syftar till att förhindra diskriminering eller negativ särbehandling
av minoritetsgrupper och deras medlemmar, till exempel med avseende
på likhet inför lagen, lika rätt till arbetemed mera. Å andra sidan handlar det om
rättigheter som tillerkänns människor just i deras egenskap av minoritetsmedlemmar.
De här rättigheterna betecknas som positivt minoritetsskydd eller positiv diskriminering.
De syftar till att, utöver den likställighet som de förstnämnda rättigheterna
garanterar, ge minoriteterna en reell möjlighet att utveckla sina språk och kulturtraditioner.
I de fall de senare rättigheterna har tillerkänts minoriteter, har de vanligen
omfattat rätt till egna skolor och undervisning på modersmålet, åtgärder för
att bevara minoritetens kultur, möjligheter att använda sitt språk i vissa officiella
samanhang och en viss grad av autonomi, det vill säga, rätt för minoriteten att själv
förvalta institutioner som tillskapats av samhället för att tillgodose gruppens språkliga
och kulturella behov. 49
Inom både den allmänna debatten och de statsvetenskapliga och politiskfilosofiska
forskningsfälten har en livlig debatt förts under det senaste årtiondet
om de så kallade grupp- eller minoritetsrättigheterna. Denna debatt är både spännande
och viktig givet de konflikter som minoritetsrättigheterna kan skapa mellan
ett särintresse (minoritetens) och ett allmänt intresse (majoritetens). Det finns
kritiker som ser grupprättigheterna som en mekanism för konfliktskapande. 50
Samtidigt är denna debatt omöjlig att återge här i all sin nyansrikedom. Jag nöjer
mig därför här med att kort redogöra för den etisk-politiska grunden för dessa
rättigheter.
En av minoritetsrättigheternas mest kända bundsförvanter är den kanadensiske
forskaren Will Kymlicka, som anser att dessa rättigheter är till för att skydda minoriteternas
kultur. 51 För andra forskare är det dock problematiskt att se kultur och
kulturskillnader som den grund som legitimerar särbehandling. Man anser att
minoriteternas krav snarare relaterar till makt och resursfördelningsfrågor än till
kulturellt erkännande i sig. Statsvetaren Ulf Mörkenstams slutsats är därför att
en ensidig fokus på kultur begränsar analysen och bortser från frågor om socioekonomisk
jämlikhet och redistributiv rättvisa. I en del fall är denna fokusering
48 Westin m.fl. (1999: 92).
49 Widgren (1982/80: 73).
50 Mörkenstam (2003: 3).
51 Kymlicka (2001: 46f).
32