Minoritetsmedier och minoritetsmediepolitik i Sverige - Myndigheten ...
Minoritetsmedier och minoritetsmediepolitik i Sverige - Myndigheten ...
Minoritetsmedier och minoritetsmediepolitik i Sverige - Myndigheten ...
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
De tre förstnämnda rapporterna har förtjänster <strong>och</strong> brister, <strong>och</strong> en grov analys<br />
av dessa utgjorde ett av de första stegen i mitt arbete med föreliggande rapport.<br />
Syftet med detta var dock inte att göra en jämförelse, då rapporterna inte är jämförbara:<br />
Minoriteternas medier… hänför sig exempelvis till utredningsgenren<br />
medan LSE-rapporten sina brister till trots utgör vetenskaplig forskning. De lärdomar<br />
som drogs ur analysen fungerade snarare som vägledning när föreliggande<br />
undersökning lades upp. I det följande redogör jag kortfattat för några huvudsakliga<br />
drag hos de nämnda kartläggningarna.<br />
Massmedia för minoriteter från 1982 presenteras som ”ett försök till en första<br />
kartläggning” av minoriteters massmediesektor utan närmare precisering av syftet.<br />
Tillvägagångssättet anges ha omfattat studiebesök på redaktioner <strong>och</strong> intervjuer<br />
med journalister <strong>och</strong> företrädare för minoritetsgrupperna. Boken presenterar<br />
14 språkgruppers produktion av tryckta medier (historik samt aktuell situation),<br />
en diskussion av de dåvarande typerna av presstöd, korta avsnitt om den begynnande<br />
närradioverksamheten respektive portugisernas försök med videovisningar<br />
av hemlands-TV, en genomgång av de befintliga formerna för samhällsinformation<br />
till invandrare, en redogörelse för minoritetsprogram i SVT, SR <strong>och</strong> dess<br />
lokala redaktioner (historik <strong>och</strong> aktuell situation) samt två avsnitt om minoritetsmedier<br />
i Storbritannien respektive Holland. Boken innehåller också en adressförteckning<br />
till medier på 16 språk.<br />
Bland problemen med denna kartläggning kan nämnas att den har källhänvisningar<br />
(offentliga utredningar <strong>och</strong> vetenskaplig forskning) men ingen notapparat,<br />
vilket försvårar för läsaren att ta ställning till den information som ges <strong>och</strong> de tolkningar<br />
som görs. Ett annat problem är avsaknaden av strukturerande kontextualiseringar:<br />
läsaren får till exempel veta en hel del om de 14 språkgruppernas tryckta<br />
medier, men inget skrivs om huruvida även andra språkgrupper publicerade tidskrifter<br />
som inte nämns här. Boken är dock rik på en annan typ av kontextualiseringar:<br />
de som konsekvent relaterar en grupps medieproduktion till dess övriga<br />
situation i samhället, till statens invandrar- <strong>och</strong> mediepolitik <strong>och</strong> till de ekonomiska<br />
<strong>och</strong> institutionella produktionsvillkoren. Dessa kontextualiseringar utgör<br />
enligt min mening bokens största förtjänst.<br />
I Minoriteternas medier…från 2002 är avvägningen mellan bredd <strong>och</strong> djup<br />
problematisk i det att här redovisas relativt utförliga analyser av 13 olika språkgruppers<br />
behov av <strong>och</strong> tillgång till egna medier, samtidigt som läsaren får lite <strong>och</strong><br />
svåröverskådlig information om det medieutbud som riktas mot övriga språkgrupper.<br />
De 13 grupperna omfattar de fem nationella minoriteterna samt åtta<br />
invandrade minoriteter <strong>och</strong> valdes utifrån en bedömning av antingen deras grad av<br />
aktivitet på medieområdet eller deras särskilda <strong>och</strong> otillfredsställda behov av<br />
medier. 22<br />
22 Minoriteternas medier… (2002: 13 & 18).<br />
20
Change language