Minoritetsmedier och minoritetsmediepolitik i Sverige - Myndigheten ...

dessa medier. Men för att göra detta måste jag göra kategoriindelningar som bygger
på problematiska grunder.
För att återknyta till de reflektioner om kategoriseringens konsekvenser som
presenterades i kapitel 2, innebär det föregående att jag, i egenskap av forskare som
genomför denna studie på uppdrag av en myndighet, själv tillhör en grupp som har
(åtminstone viss) kategoriseringsmakt. De som kategoriseras, de invandrade och
deras barn, blir i sin tur föremål för kategoriseringsmakten. I detta specifika fall innebär
resonemang om, och kvantifieringar av, ”människor med utländsk bakgrund”
att både invandrade personer och deras barn placeras i en kategori som många av
dem kanske inte själva skulle välja för att beskriva sig själva. I sammanhanget är det
värt att notera att ett vikigt skäl för SCBs anammande av det snävare utländsk bakgrundbegreppet
just var att invånare med endast en utrikes född förälder kände sig
mer förankrade i Sverige. 85 Sett mot denna bakgrund kan till exempel en onödig
användning av det bredare utländsk bakgrundbegreppet bidra till att främmandegöra
människor som själva känner sig delaktiga i den nationella gemenskapen.
Viktigt här är också de kopplingar som finns mellan kategorin ”invånare med utländsk
bakgrund” och det också mycket problematiska begreppet ”invandrare”.
Inom antropologin har man i ett antal år diskuterat den problematiska avvägningen
mellan forskarens tolkningsrätt och hennes/hans tolkningsbörda. Oftast är
det forskaren ensam som står för tolkningarna av det som människor säger och gör,
samtidigt som detta innebär ett ofantligt ansvar. Generellt sett åtnjuter forskarens
tolkningar auktoritet just i kraft av hennes/hans forskarstatus, samtidigt som ingen
forskare någonsin kan vara fullständigt säker på att hennes/hans tolkning är den
mest adekvata i sammanhanget. Det vore enligt min mening önskvärt att många
fler än fallet är idag inom de sociala och politiska vetenskaperna på allvar skulle
problematisera, på ett sätt som motsvarar antropologernas, forskarens kategoriseringsrätt
och kategoriseringsbörda. En sådan problematisering skulle innebära, för
det första, att man förhåller sig reflexivt till sin egen kategoriseringsrätt och gör den
explicit, och för det andra, att man reducerar bördan så mycket som möjligt, det
vill säga, att man endast gör de kategoriseringar som sammanhanget kräver och
undviker att oreflekterat reproducera irrelevanta kategoriseringar.
För denna studies vidkommande ledde de ovan förda resonemangen till att jag
undvek bruket av det bredare utländsk bakgrundbegreppet för att i stället huvudsakligen
fokusera på dem av Sveriges invånare som är utrikes födda och inrikes
födda med båda föräldrarna födda utomlands. Detta motiveras av att det just är
dessa två grupper som generellt sett rimligen kan antas vara mest berörda av minoritetsmedierna
med avseende på både produktion och mediebruk.
Låt oss nu återgå till beskrivningen av landets etniska sammansättning. I slutet
av år 2001 bodde människor från 203 nationer i Sverige. Med avseende på
ursprungsland utgör sålunda de som invandrat till Sverige en grupp med stor
85 SCB, telefonförfrågning 2004-09-23.
47