Minoritetsmedier och minoritetsmediepolitik i Sverige - Myndigheten ...

Att bli ”sorterad” i en viss grupp kan vara förenat med rätten att (åtminstone delvis)
bestämma över andra. Omvänt kan kategorisering innebära att man snarare är
föremål för andras maktutövning. 30 Man kan därför säga att den som kategoriserar
utövar makt medan den som kategoriseras blir föremål för kategoriseringsmakten.
Ovanstående resonemang pekar på ett svårt dilemma. Å ena sidan behöver forskare
och statens utredningsväsende skapa kategorier för att ta fram kunskap om olika
samhällsgruppers situation, oftast i det lovvärda syftet att förbättra dessa gruppers
situation och öka jämlikheten. Å andra sidan riskerar samma kategorier att befästa
till exempel ”vi” och ”de”-distinktioner, vilka sedan under diskussioner människor
emellan fylls på med föreställningar om kulturella olikheter och stelnar, med stereotypa
förförståelser av ”svenskar” och ”invandrare” som resultat. Dessa två kategorier
uppfattas dessutom inte sällan som oföränderliga över tid och ömsesidigt uteslutande
till sin karaktär, vilket bortser från att människor kan uppleva – och ofta
upplever – flera identiteter samtidigt.
2.2 ”Invandrare” och ”svenskar” – två problematiska kategoriseringar
”Invandrare” är ett seglivat begrepp med makt att skapa ”Andra” eller främlingar.
Dessutom har begreppet sedan det sattes i bruk under 1960-talets senare hälft
genererat ett eget politikområde och ett eget subfält inom statlig och kommunal
förvaltning. Enligt etnologen Ingvar Svanberg och historikern Mattias Tydén lanserades
begreppet som något progressivt som skulle i motsats till ”utlänning” markera
integration och delaktighet. Ändå anspelar ordet på någon som alltjämt inte
fått fotfäste, en rotlös människa. Bakom det invandrarbegrepp som beslutsfattare
och forskare var med om att skapa ryms en stor mångfald av människor med vitt
skilda geografiska, språkliga, religiösa, utbildningsmässiga och sociala bakgrunder.
31 Det enda de har gemensamt är att de en gång vandrat in i landet och att de
(medvetet eller omedvetet) delar den sociala position som just placeringen i
invandrarkategorin tvingar dem in i. ”Invandrare” och oftast också deras barn tillskrivs
en identitet utan att tillfrågas och därefter antas äga en serie stereotypa egenskaper
och förväntas agera och tänka på motsvarande stereotypa sätt.
Det påpekas ofta att ”invandrare” i första hand är ett statistiskt begrepp som
syftar på människor som för en kortare tid eller för gott flyttat till en stat som inte
är deras födelseland. 32 Men i både vardagsliv och institutionella sammanhang avser
”invandrare” oftast afrikaner snarare än amerikaner, muslimer snarare än kristna
och svarta snarare än vita, vilket tyder på allt annat än oskyldiga statistiska kriterier.
Detta mycket selektiva begreppsbruk motsvarar den utspridda tolkningsram som
förklarar företeelser med ”kulturavståndet” mellan ”européer” och ”utomeuropéer”.
30 Borevi & Strömblad (2004: 8).
31 Svanberg & Tydén (1999: 26).
32 Se Svanberg & Tydén (1999: 9). Man bör här poängtera att ”invandrare” inte används som
kategori i dagens SCB-statistik.
27