Minoritetsmedier och minoritetsmediepolitik i Sverige - Myndigheten ...

och i de flesta fall har förändringarna föregåtts av en offentlig utredning. I en studie
av förändringarna av dessa målformuleringar urskiljer Borevi tre olika faser i
den invandrarpolitiska utvecklingen i Sverige utifrån en analys av en rad offentliga
utredningar som haft en central roll i denna utveckling. 157 Borevis tre faser, Framväxten
av invandrarpolitiken, 1980-talets utvärdering av invandrarpolitiken och
1990-talets omvärdering av invandrarpolitiken, utgör stommen för den kortfattade
redogörelse för den minoritets- och invandrarpolitiska utvecklingen som följer.
5.3.1 Framväxten av invandrarpolitiken
Den första fasen omfattar själva formeringen av politiken, som startade vid mitten
av 1960-talet och pågick huvudsakligen inom Invandrarutredningen 1968-1975.
I mitten av 1960-talet började man på allvar uppmärksamma behovet av en
invandrarpolitik. Flera faktorer, omständigheter och initiativ från olika aktörer
ledde till tillsättningen av Invandrarutredningen 1968. En av dessa var invandringens
volym och sammansättning. Invandringen hade ökat markant under
1960-talets mitt och dess sammansättning hade ändrats genom att fler människor
kom från Sydeuropa. 158 Omställningen till svenska förhållanden blev svårare för
dem senare. 159 En annan faktor var fackföreningsrörelsen, som sedan 1950-talet
hade stort inflytande på invandringen genom sin rätt att yttra sig över alla förstagångsansökningar.
Vid 1960-talets mitt började kritik mot den fria arbetskraftspolitiken
komma från LO och invandringen ansågs av många inom rörelsen som
ett hot mot strukturomvandlingen. Vidare ansåg LO att den traditionella svenska
modellen med i princip total assimilering av utlänningar och minoriteter inte
var hållbar. Man betonade att vissa individer och grupper önskade assimileras,
medan andra önskade behålla den ursprungliga kulturen, och att det borde finnas
utrymme för individen att välja den form av anpassning som bäst passade honom
eller henne. I en skrivelse till den socialdemokratiska regeringen år 1967 uppmanade
LO regeringen att tillsätta en förutsättningslös utredning om de språkliga,
etniska och konfessionella minoriteternas situation. En tredje faktor utgjordes av
de diskussioner som fördes i arbetsgrupper hos flera politiska partier och en artikelserie
i Dagens Nyheter 1964, där frågan om assimilering (eller försvenskning) versus
integration med bevarande av kulturella särdrag diskuterades. Som en fjärde faktor
kan räknas framställningar och uttalanden från aktörer så som myndigheter och
Riksdagen. 160 Sist men inte minst bör nämnas de krav på stöd för bevarande av den
egna kulturen som ställdes av både inhemska och invandrade minoriteter sedan
början av 1960-talet. 161
157 Borevi (1998).
158 Borevi (1998: 168).
159 Borevi (1998).
160 Borevi (1998: 169f).
161 Runblom (1990: 36f).
68