Minoritetsmedier och minoritetsmediepolitik i Sverige - Myndigheten ...
Minoritetsmedier och minoritetsmediepolitik i Sverige - Myndigheten ...
Minoritetsmedier och minoritetsmediepolitik i Sverige - Myndigheten ...
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Invandrarpolitiken . . . har därigenom kommit att på ett olyckligt sätt förstärka<br />
den uppdelning av befolkningen i ett ”vi” <strong>och</strong> ett ”dom” <strong>och</strong> därigenom medverkat<br />
till uppkomsten av det utanförskap som många invandrare <strong>och</strong> deras<br />
barn upplever i det svenska samhället. 174<br />
I propositionen underströk regeringen att integrationspolitiken är en fråga för hela<br />
befolkningen <strong>och</strong> samhällsutvecklingen i stort, <strong>och</strong> att integrationsprocesserna är<br />
ömsesidiga i den bemärkelse att alla är medansvariga <strong>och</strong> måste bidra. Integrationspolitik<br />
ansågs alltså till skillnad från invandrarpolitik vara hela befolkningens<br />
angelägenhet. På motsvarande sätt blev politikens målgrupp inte de invandrade,<br />
utan alla invånare. Medan den nya politikens jämlikhetsmål framför allt handlar<br />
om individen (varje människas rätt till lika möjligheter <strong>och</strong> rättigheter oavsett<br />
etnisk bakgrund), är de två andra målen mer fokuserade på samhället. Den gamla<br />
invandrarpolitikens valfrihetsmål ersattes med en målsättning om en samhällsgemenskap<br />
med samhällets mångfald som grund, <strong>och</strong> det gamla samverkansmålet<br />
byttes ut mot målet om en samhällsutveckling som kännetecknas av respekt <strong>och</strong><br />
tolerans <strong>och</strong> som alla oavsett bakgrund är medansvariga för. 175<br />
Man skulle alltså kunna säga att den gamla invandrarpolitikens mål bibehölls,<br />
om än i omformulerad form. Det som var nytt var att betänkandet genom sin betoning<br />
på de invandrades eget ansvar <strong>och</strong> förmåga att försörja sig själva efter introduktionsåren<br />
reflekterade sitt årtiondes mer liberala <strong>och</strong> marknadsorienterade<br />
ideologiska klimat. 176<br />
5.3.4 Minoritetspolitik<br />
Fram till mitten av 1900-talet hade <strong>Sverige</strong> tillämpat en politik gentemot etniska<br />
minoriteter som i sort sett utgick från det som Widgren karaktäriserar som konformitetsideologin.<br />
177 Begreppet ”etnisk minoritet” hade använts ytterst sparsamt<br />
i den svenska politiska debatten fram till 1960-talet. Detsamma gäller begreppet<br />
”nationell minoritet”, som också började användas under detta decennium. Widgren<br />
noterar att eftersom merparten av minoriteterna i landet är inflyttade, hade<br />
det varit naturligt att behandla såväl ursprungliga som relativt nyligen inflyttade<br />
minoriteter i samma sammanhang. Frågan om positivt minoritetsskydd hade inte<br />
alls berörts, <strong>och</strong> ”samefrågan” behandlades i första hand som en jordbruksfråga,<br />
det vill säga, som en fråga om rennäringens vara eller inte vara. Men genom den<br />
stora invandringen kom denna situation att förändras drastiskt under loppet av ett<br />
årtionde. I mitten av 1960-talet gick företrädare för de samiska, judiska, estniska<br />
174 Regeringens proposition 1997/98: 16 (s. 17f).<br />
175 Borevi (1998: 178).<br />
176 Lundh & Ohlsson (1999/94: 120).<br />
177 Konformitetsideologin anser det vara av särskilt värde för staten att ha en homogen befolkning.<br />
Denna ideologi hävdar att alla minoritetsgrupper snarast bör tillägna sig majoritetsbefolkningens<br />
språk, kulturmönster <strong>och</strong> värderingar. Se Widgren (1982/80: 76).<br />
73
Change language