Minoritetsmedier och minoritetsmediepolitik i Sverige - Myndigheten ...

politik) egentligen var helt medvetna om deras verkliga innebörd. Enligt honom
handlade många som om den gamla assimilationsprincipen i praktiken fortfarande
gällde. 185 På motsvarande sätt noterar Demker och Malmström att assimilationstanken
levde kvar även efter antagandet av den nya invandrarpolitiken 1975. 186
Westin anser, kanske lite tillspetsat, att efter en kritisk läsning av Invandrarutredningens
förslag idag ”skulle man något polemiskt kunna säga att Sverige egentligen
införde en assimilationspolitik som kallades integration”. 187 Fränast i sin kritik är
Lainio, som anser att en brist på diskussion av övergripande ideologi är uppenbar
i slutbetänkandet Sverige, framtiden och mångfalden från 1996, som låg till grunden
för den integrationspolitik som antogs 1997. Enligt hans mening fördes i betänkandet
ingen diskussion om den typ av samhälle som man vill bygga på den befintliga
mångetniska grunden, och de konkreta förslagen om kortsiktiga integrationsåtgärder
som presenterades betraktar han som till stor del assimilativa. Han vidgår
dock att en stor del av dessa strävanden efter kortsiktiga effekter torde bottna i försök
att bryta udden av den tilltagande öppna rasismen och nynazismen i Sverige. 188
En annan viktig aspekt hos statens politik under det tre årtiondena som lyfts
fram av Demker och Malmström är bristen på framförhållning. Inte bara immigrationspolitiken,
utan även invandrarpolitiken kännetecknas av att statsmakterna
reagerar snarare än agerar. Förändringar sker under tryck och lagstiftning och
utredningarna försöker rätta till uppkomna problem efteråt, vare sig det handlar
om bostadssegregationen eller socialbidragsfrågan. Författarna understryker att
det svenska agerandet på intet sätt är unikt. Inga västeuropeiska länder hade någon
strategi för sin invandringspolitik under 1950- och 1960-talet. Det saknades långsiktig
planering för integration, anhöriginvandring och andra generationens
invandrare. 189
I sin summering av de tre årtiondenas integrationsarbete anser Westin att en del
har fungerat bra, men att man inte har lyckats på centrala områden som arbetsmarknaden,
där systematisk etnisk diskriminering förekommer. Perspektivet på
integration har enligt honom förblivit individinriktat. Man har ensidigt ställt krav
på invandrarna och metoderna har präglats av teknokratiska modeller. Westin
välkomnar dock att slutbetänkandet Sverige, framtiden och mångfalden från 1996
introducerar mångfaldsbegreppet i debatten, ett begrepp som han anser innebär
vissa teoretiska och handlingsmässiga möjligheter och markerar något av ett
perspektivskifte i det att ”den svenska sidan” i samspelet börjar beaktas. 190
Våren 2004 tillsatte dåvarande integrationsminister Mona Sahlin en ny utred-
185 Demker och Malmström (1999: 104).
186 Westin (2004: 204f).
187 Widgren (1982: 89).
188 Lainio (1999: 144f).
189 Demker & Malmström (1999: 114f).
190 Westin (2004: 201f & 207).
76