h S (ft -Ö b£ 0) £ O O fl o iß > CS (fi O - Västerbottens museum
h S (ft -Ö b£ 0) £ O O fl o iß > CS (fi O - Västerbottens museum
h S (ft -Ö b£ 0) £ O O fl o iß > CS (fi O - Västerbottens museum
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
från nyttodjur till skadedjur<br />
Enligt "stadga och ordning för<br />
rikets hafs-, skär-, ström- och<br />
insjö<strong>fi</strong>sken" av den 14 november<br />
1766 var det var och en tillåtet<br />
att döda säl, "dessa <strong>fi</strong>skdödande<br />
skadedjur", utom på vissa skattelagda<br />
fångstplatser. I 1808 års<br />
stadga fanns den bland de djur<br />
för vilkas dödande statliga premier<br />
utgick. I stadgan från 1864 räknades<br />
den inte som ej för premiegillt<br />
skadedjur, men <strong>fi</strong>ck skjutas<br />
och behållas av vem som helst<br />
som påträffade den var som helst.<br />
Från och med år 1900 ( och än i<br />
dag) utbetalas regelrätta skottpremier<br />
för dödande av säl.<br />
Detta år <strong>fi</strong>ck Kungl. Maj:t riksdagens<br />
medgivande att använda<br />
5000 kr till belöning för dödande<br />
sälar och redan 1901 höjdes detta<br />
anslag till 7000 kr. Beloppet per<br />
säl var dock oförändrat 3 kr.<br />
Under 1900-talets första decennier<br />
stod sälen roll som skadegörare<br />
på <strong>fi</strong>sket under livlig debatt (en<br />
naturlig följd av <strong>fi</strong>skets tidigare<br />
omnämnda uppsving med moderna,<br />
effektiva men ömtåliga och kostsamma<br />
redskap) och det gick<br />
t. o. m. därhän att vissa östersjöstater<br />
avslöt en konvention,<br />
vilken även Sverige biträdde,<br />
där man förband sig till att medverka<br />
till sälstammens decimering<br />
i <strong>Ö</strong>stersjön, bl. a. genom att utbetala<br />
skottpengar. Från och med<br />
år 1913 betaides i Sverige 4 kr<br />
för varje dödad säl. År 1925 höjdes<br />
beloppet till 6 kr, 1928 till<br />
10 kr, 1948 till 15 och 1965 till<br />
30 kr.<br />
Sälen hade i årtusenden varit<br />
ett nyttodjur, men i och med<br />
sekelski<strong>ft</strong>et blev den alltså plöts-<br />
82<br />
ligt förklarad fredlös, icke önskvärd<br />
och belagd med skottpengar.<br />
Och till kampen mot dessa nya<br />
skadedjur begåvades man samtidigt<br />
med ett nytt och synnerligen<br />
effektivt vapen, mausergeväret.<br />
Därtill hade ishavsfångsten under<br />
det slutande 1800-talet alltmer<br />
mekaniserats, vilket omkring<br />
sekelski<strong>ft</strong>et började drabba östersjöområdets<br />
säljägare i form av<br />
sjunkande priser på späck och<br />
tran. Kilopriset på sälspäck sjönk<br />
under årtiondena 1890-1910 från<br />
4-5 kr/lispund (0, 47-0, 58 kr/kg)<br />
till 1, 5-2 kr/lispund (0, 17-0, 23<br />
kr/kg) och säljakten var i kra<strong>ft</strong>ig<br />
stagnation. Sven Ekman berättar<br />
att antalet fälbåtar vid denna tid<br />
i Västerbotten var blott 6 mot<br />
30-40 tidigare och i Norrbotten<br />
endast 9 mot 30-50. Onaturliga<br />
och våldsamma konjunktursvängningar<br />
i samband med två världskrig<br />
åstadkom sedan emellertid<br />
för kortare perioder plötsliga<br />
och mycket kra<strong>ft</strong>iga prisstegringar<br />
på fettämnen, vilket kunde resultera<br />
i att Per Lundgren i A van<br />
t. ex. år 1918 kunde få ut 256 kr för<br />
en vikaresäl!<br />
Flere författare konstaterar<br />
redan tidigt säljaktens dåliga lönsamhet.<br />
Utrustningen var omfattande<br />
och kostsam och den tid som<br />
jakten tog i anspråk mycket lång.<br />
Och naturligtvis har dessa författa^<br />
re rätt. Den ren kontantförtjänsten<br />
stod sällan i rimlig proportion<br />
till de värden som dessa författare<br />
tillmäter tiden, arbetsinsatsen och<br />
utrustningen. I bästa fall gick det<br />
jämnt upp. Säljaktens ekonomiska<br />
betydelse låg dock inte så mycket<br />
i den rena förtjänsten, utan be-
Change language