h S (ft -Ö b£ 0) £ O O fl o iß > CS (fi O - Västerbottens museum

ger ju aldrig uppe samtidigt och de som ligger uppe går vanligtvis i sjön
när ett flygplan närmar sig. Större delen av våren ligger dessutom vikaremorsan
med kuten inne i vistan och står då ej att upptäcka. Den mycket
ljusare gråsälen är under vinter och vår alldeles särskilt ljus i pälsen
och kan vara mycket svår att upptäcka i isen redan på några hundra meters
håll. Detta utesluter nästan varje möjlighet att upptäcka dem från luften,
även om lman för att ej skrämma kunde flyga så pass lågt som 1000
m.
De timmerbogserare som trafikerar norrlandskusten står alltid i radiomed
kustens fyrbetjäriingar och till Bjuröklubb har de stundom under de senaste
åren rapporterat ofantliga mängder säl i Bottenvikens drivisar, under
den första resan för året upp genom Bottenviken. Det går inte att utrota
sälen genom jakt med eldvapen, men det är mycket illavarslande när
finska säljägare berättar att de under de sista året sett allt mindre kutar
i sälisarna. Om de bara för fem år sedan hade inemot 60% kutar i årsfångsten
så är det sällan under de två sista åren haft 10%! Håller alla utsläpp
och föroreningar på att göra sälen steril? Vid Riksmuseet i Stockholm
leder sedan några år tillbaka F K Staffan Söderberg en sälunder sökning,
där man bl. a. märker gråsälskutar i norra Östersjun och undersöker
salens näringsval med hjälp av matsmältningsorgan som insänts från
skjutna djur. Det har visat sig att sälar innehåller stora mängder DDT,
PCB och kvicksilver ! Staffan Söderberg har nyligen meddelat förf. att man
i liev,ern från en tvåårig gråsäl från farvattnen omkring Gotland uppmätt
3, 2 mg kvicksilver/kg! Sälunder sökningen stötte på oanade svårigheter
så tillvida att det visade sig svårt att få tag i undersökningsmaterial, ty
det var så ont om säljägare!
Naturvårdsverket har under innevarande år tagit upp frågan om att
slopa skottpremien på säl samt även fört fram förslag om fredning av vissa
kustområden till sälens fromma. Naturvårdssektionerna vid kustlänens
styrelser utreder nu om förutsättningarna för en fridlysning av sälen i de
kustområden där den ännu gärna uppehåller sig.
Ett slopande av skottpremien kan bara emotses med mycket stor glädje.
De skador sälen åsamkar yrkesfiskarena bör kunna ersättas ur en särskild
skadefond, ett förhållande som länge fungerat när det t. ex. gäller
älgen och skador på ungskog. Emellertid skulle ett avskaffande av den
svenska skottpremien också följas av motsvarande åtgärd i Finland, ty i
annat fall förefaller det helt meningslöst! Handel med underkäkar och
stuvar har varit mycket vanligt och givande under de tideivdå säljakten
blomstrade och det rådde skillnad mellan den finska och svenska premiens
storlek. Men den största faran är, när allt kommer omkring inte de
hydrokopterburna finska "sportjägare", som bara jagar underkäkar och
litet kött, utan den allmänna förgiftningen av våra vatten. Här förefaller
omfattande undersökningar vara ytterst angeläget inom en nära framtid
och måhända kan de sista säljägarna härvidlag göra forskningen stora
tjänster genom att förse vetenskapsmän och forskare med material.
När den förhistoriske jägaren vaktade på vikaren vid andningshålet/var
jakten meningsfull så tillvida att det kanske gällde hans egen och hans anhörigas
fortsatta existens . Och kanske kan slutsekunderna i den bottniska
säljakten också bli meningsfulla, ty denna gång gäller det först och
främst sälens fortsatta existens i östersjöområdet. Och på längre sikt
kanske också människans vid alla förgiftade vatten. •
103