h S (ft -Ö b£ 0) £ O O fl o iß > CS (fi O - Västerbottens museum

i skogen, skulle ställas in för vintern
fick de alltid späck eller tranolja,
vilket höll dem friska över
vintern. Tranolja skulle man då
och då även hälla i hönsmaten, då
värpte hönsen bättre. Under vinterhalvåret
tar hönsen gärna en liten
paus i äggproduktionen, men ville
man av någon anledning ha igång
dem igen eller påskynda värpningen
på vårkanten, så var det bara att ge
dem tranolja.
Rått sälspäck användes, inte bara
i garverierna, till att smörja allehanda
lädervaror med. Sigfrid Sundquist
berättar att det varje höst, så
snart det blivit slädföre, kom en
gårdfarihandlare, som hette Vesterlund
och sålde sälspäck från en låda
på träsparken. Han hade sorterat
späckstyckena i olika storlekar och
vägde upp dem med ett betsman.
Späcket kom från fiskarna nere i
Byskeområdet. Vesterlund kom regelbundet
varje höst tills han gick
96
f' '
Ki:
Stm ;
Ovan: Erik Viklund, Bjurön,
skär späcket från ett vikareskinn
och Ivar Lundgren - bilden
t. h. - passar trankoket.
Foto: förf. juni 1969.
ur tiden någon gång i början av
1940-talet. Späcket kunde man även
kläcka upp och blanda i litet vanlig
tjära och med denna smorning gick
man över alla läderpersedlar såsom
seldon, remtyg, fotsockar och
skodon.
I Bjurselet köpte man tranolja
till djuren från garvarna i Byske
för 1 kr per liter, ända tills garverierna
där upphörde vid slutet av
1940-talet. I Kinnbäck och Gravlund
fick man späck och tranolja till
djuren från fiskare i Jävrebodarna.
I Kinnbäck var det vanligt att ge
djuren dylikt ända in på 1960-talet:
Maja Holmbom berättar att de använde
det så länge det överhuvudtaget
tanns att uppbringa. I Risböle
i Lövånger används det ännu i den-