h S (ft -Ö b£ 0) £ O O fl o iß > CS (fi O - Västerbottens museum
h S (ft -Ö b£ 0) £ O O fl o iß > CS (fi O - Västerbottens museum
h S (ft -Ö b£ 0) £ O O fl o iß > CS (fi O - Västerbottens museum
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
skinn, kött och späck<br />
Många skribenter har tjusats av<br />
den strapatsrika och spänningsfyllda<br />
jakten på vårisarna och andra<br />
fångstmetoder. Skildringar av det<br />
slaget <strong>fi</strong>nns många, mer eller mindre<br />
med verkligheten överensstämmande.<br />
Få har beaktat vart sälten<br />
tog vägen på landbacken; man har<br />
konstaterat dålig lönsamhet och<br />
förklarat dess fortsatta överlevande,<br />
detta till trots, med att spänningen<br />
tjusar och drar. Det stämmer<br />
bra med förhållandena i dag,<br />
men när mycket av detta skrevs,<br />
hade sälen med sina produkter<br />
fortfarande en icke ringa betydelse<br />
i hushållet.<br />
Sälskor.<br />
Skor av sälskinn var allmänna<br />
längs hela kusten till långt in på<br />
1920-talet. Lotsen Åke Sjöstedt i<br />
Bjuröklubb berättar att sälskon är<br />
det enda skodon han minns från hela<br />
sin barn- och ungdomstid. Sjöstedts<br />
far, som jagade säl, tillverkade<br />
regelbundet sälskor för hela<br />
familjen. Elof Persson i Jävrebodarna<br />
minns väl att även hans far<br />
tillverkade och använde sälskor,<br />
men att han själv ej hann uppleva<br />
dem. Per Lundgren i Avan uppger<br />
att sälskon i det området var i allmänt<br />
bruk ännu på 1940-talet, bland<br />
<strong>fi</strong>skarbönder och säljägare. De<br />
<strong>fi</strong>nska säljägare som varje år gör<br />
strandhugg vid västerbottenskusten<br />
hade alla sälskor långt in på 1950talet.<br />
Sigfrid Sundquist i Bjurselet,<br />
vilkens gård ligger en mil från<br />
kusten, minns väl att <strong>fi</strong>skarna i Byske<br />
hade sälskor, men att de inte<br />
förekom längre upp i landet. Där<br />
hade man istället käng- och bellingskor,<br />
de senare o<strong>ft</strong>a tillverkade<br />
av älgbellingar. Däremot berät-<br />
tar han om en skotyp som man kallade<br />
"lappskostövel", vilken saknade<br />
snörning och mer användes som<br />
överdragssko vintertid, exempelvis<br />
vid färder i släde och rissla. '<br />
Dessa var gjorda av renskinn och<br />
hade en dekorativ kant upptill av<br />
mörkt björnskinn. I stället för<br />
renskinn kunde sälskinn förekomma.<br />
En av orsakerna till att sälskon<br />
var i bruk ända in på 1940-talet,<br />
var nog dess oöverträffade förmåga<br />
att stå emot väta. Kängskor och<br />
bellingskor försvann hastigt vid<br />
början av 1920-talet, när d s.k.<br />
"bondeförbundarna" (gummiskor<br />
med läderska<strong>ft</strong> och snörning) kom.<br />
Skomakaren Göte Lundquist minns<br />
att 1923 var det år då byskomakarnas<br />
dagar var räknade. Han var då<br />
själv verksam i Jörns sn. Gummiskorna<br />
vann mycket snabbt spridning<br />
och användes nästan året<br />
runt. Man brukade mena vid den<br />
här tiden att gummit tog brödet ur<br />
munnen på såväl skomakare som<br />
barnmorskor. Enligt Sigfrid Sundquist<br />
kom gummiskon till Byske<br />
1926. Emellertid var varje köp en<br />
kontantutgi<strong>ft</strong> och denna ansågs<br />
obefogad av dem som kunde tillverka<br />
och bruka sälskon, vilket<br />
allt innebar att den överlevde<br />
belling- och kängskor med nästan<br />
två decennier.<br />
E<strong>ft</strong>ersom sälskorna var gjorda<br />
av oberedda hudar, blev de lätt<br />
mycket hårda och styva. För att<br />
få dem mjuka och behagliga och<br />
även mera hållbara, var det vanligt<br />
att man slog tjärvatten i dem<br />
under tider då de ej var i bruk.<br />
Var skon välsydd skulle man kunna<br />
slå den till brädden full med<br />
tjärvatten. Om tillverkningen se<br />
VÄSTERBOTTEN 1/69!<br />
93
Change language