h S (ft -Ö b£ 0) £ O O fl o iß > CS (fi O - Västerbottens museum

klamring en vak som uppstår då havsisen spricker
och kommer i rörelse. När klamringar vid
hårt väder drivits igen med snö, står de ej
att upptäcka. Det är lätt att ramla ner i en
sådan " snöklamring".
kont el. iskont små, men höga kringdrivande isberg eller
sammanfrusna isstycken.
kutdriva bruttisen blir ofta uppkastad i långa ränder
och i dessa "bruttränder" finner vikaresälen
en lätt passage upp ur vattnet till sin
vista, som den gräver ut i form av en liten
grotta i "snön, som ligger packad mot lovartsidan
mot en bruttrand" (=kutdriva).
landisen, liden den fasta, stillaliggande isen närmast land.
landvredet den alltid mer eller mindre öppna sprickan
mellan landis och havsis. Är där mycket öppet
vatten kan man säga "havsvaken".
råk en bred och lång spricka i havsisen. Jfr
fall!
skjul isbitar som är infrusna på kant i annars
förhållandevis slät is. När man smyger på
(kräker åt) en säl, utnyttjar man dessa
skjul som skydd under färdvägen och som
stöd för geväret vid skottet.
stamp, snö stamp is, bildad av hopfrusen, sammanpackad
snösörja.
söttervr ed vred, fyllt med isbitar och - sörja.
sur slätter de ställen på slät is, där snön fort smälter
bort och smältvattnet tär på isen och gör
den alltmer mörk, porös och ej säker att
färdas på. Vikaresälen väljer gärna att gå
upp mitt i en sådan sur slätt för att ha bra
sikt och för att ligga säker.
vista, viste se kutdriva!
vred en spricka i isen, mestadels i gränszonen
mellan havs- och landis. Sprickor i havsisen
benämnes fall eller råkar, alltefter
utseende (se ovan!). Sprickor i landisen
kallas blott sprickor el. landsprickor.
105