h S (ft -Ö b£ 0) £ O O fl o iß > CS (fi O - Västerbottens museum
h S (ft -Ö b£ 0) £ O O fl o iß > CS (fi O - Västerbottens museum
h S (ft -Ö b£ 0) £ O O fl o iß > CS (fi O - Västerbottens museum
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
na mat skulle räcka för tre månader.<br />
Varje man hade också en säck<br />
med kläder. Sängkläder bestående<br />
av fårskinnsfällar och halmsäckar<br />
lades i två "klädmattor". I "fälkistan"<br />
eller "fäl-låa", förvarades<br />
ljus, tändstickor och fotogenkök.<br />
Till varje mans jaktutrustning hörde<br />
skridstång, väckare, gevär, kikare<br />
och kompass. För gemensamt<br />
bruk medfördes i båten två isjullar<br />
och en kälke. Jullarna lastades<br />
på var sin sida om masten. Till båtens<br />
utrustning hörde tre par åror,<br />
båtshake med tvär ställd spets<br />
(den s. k. "käxa"), dragutrustningen<br />
bestående av dragbom, dragband,<br />
"stabanna", isbill, block och talja<br />
med rep. Vidare skulle <strong>fi</strong>nnas duk<br />
till "tjäll", det tält som reses över<br />
båten när den ställts upp på lägerplatsen<br />
och stöttor till "tjället".<br />
Vidare behövdes kölblock och stöttor<br />
till själva båten. För jaktbytet<br />
medfördes vidjor varmed "själbläcken"<br />
bands ihop till lätthanterade<br />
knyten.<br />
Vid avfärden hade man att tillryggalägga<br />
en sträcka av 3-3 1/2<br />
mil över Västerkvarkens is till<br />
Holmön för att träffa havsvaken,<br />
"lannvrede". Man hade då en häst<br />
som drog den fullastade båten. Under<br />
senare år - så var fallet 1935 -<br />
har båten tagits med lastbil till<br />
Bjuröklubb, varifrån det som regel<br />
varit närmare till öppet vatten.<br />
Man räknade med att få öppet vatten<br />
öster om Holmöarna, men var det<br />
"storisår" kunde man få vänta en<br />
eller ett par veckor på Holmön<br />
innan havsvaken blåste upp. Då<br />
sjösattes båten, riggades med gaffelsegel,<br />
vare<strong>ft</strong>er seglatsen norrut<br />
längs drivisen, "strängen", började.<br />
Var vinden ostlig satte isen mot<br />
svenska kusten och det kunde vara<br />
svårt att ta sig fram. Man ville<br />
komma så högt upp i Bottenviken,<br />
"nol i Botten" som möjligt, innan<br />
man sökte lägerplats. Ända mot<br />
Rökallen utanför Luleå, hände det<br />
att man kom, vanligare var det<br />
att söka komma upp på "strängen"<br />
utanför Pite-Rönnskär.<br />
Utanför "strängen" låg ett område<br />
av sönderbruten is, "sörjan",<br />
som hålls i rörelse av sjöhävningen.<br />
När man skulle in i "strängen",<br />
seglade man in i sörjan och höll<br />
e<strong>ft</strong>er kanten på drivisen och försökte<br />
få tag på en öppning i isen,<br />
"jut" eller "vre", som ledde in i<br />
ismassan, och var så bred att<br />
man kunde segla den. En man kunde<br />
då sittande gränsle på en juliåra<br />
hissas upp i masten för att<br />
hålla utkik. Fick man tag i en<br />
ränna seglade man e<strong>ft</strong>er den och<br />
hindrades inte av att den kanske<br />
var tillfrusen med nyis, "blåis".<br />
Då riggade man nämligen om till<br />
råsegel och kunde då med akterlig<br />
vind forcera upp till två tums<br />
is. Genom sin konstruktion ly<strong>ft</strong>es<br />
förskeppet upp på isen och tryckte<br />
sönder den med sin tyngd. Den<br />
skar alltså inte isen vilket skulle<br />
ha skadat bordläggningen. "Käxa"<br />
med sin tvär ställda spets använde<br />
man till att dra sig fram med mellan<br />
lösa is<strong>fl</strong>ak i sörjan. När det<br />
inte gick att komma längre under<br />
segel, drogs båten upp på iskanten,<br />
vilket tillgick så att man lastade<br />
ur packningen på isen, slog fast,<br />
"väcka fast", isbillen, fäste blocket<br />
i den och taljan i båtens<br />
"stamnrot". Sedan, halade man upp<br />
båten som därvid lade sig på isen.<br />
Var det god vind lyckades man<br />
ibland segla upp båten på iskanten.<br />
Det gällde att komma så långt<br />
som möjligt in i "strängen" till<br />
den äldsta och varaktigaste isen.<br />
Hade man inte hittat någon ränna<br />
att segla e<strong>ft</strong>er kunde man få dra<br />
båten i tre eller fyra dagar. Vid<br />
dragningen togs vanligen den lösa<br />
utrustningen ur båten och forslades<br />
på kälken. En man skötte isbillen<br />
och blocket, två man, de<br />
111
Change language