h S (ft -Ö b£ 0) £ O O fl o iß > CS (fi O - Västerbottens museum
h S (ft -Ö b£ 0) £ O O fl o iß > CS (fi O - Västerbottens museum
h S (ft -Ö b£ 0) £ O O fl o iß > CS (fi O - Västerbottens museum
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
na dag. E<strong>ft</strong>er sista kriget fanns att<br />
köpa fodertran i stora dunkar och<br />
den gamla smorningen ersattes<br />
successivt av Eskimåfett, Fiskarsmorning<br />
m. m.<br />
Användningen av späck och tranolja<br />
till smorning och husdjursmedicin<br />
är bunden till kusttrakterna.<br />
Var gränsen går är svårt att avgöra<br />
ty den varierar med områdets<br />
topogra<strong>fi</strong> och näringsstruktur. Dock<br />
förefaller den sammanfalla med<br />
den gräns nedanför vilken man alltid<br />
köpte färsk strömming från kusten.<br />
I Bjurselet, Byske, t. ex. har<br />
man aldrig köpt saltströmming.<br />
Man köpte alltid färsk <strong>fi</strong>sk; ibland<br />
köptes mycket, när det fanns och<br />
man saltade själv. Man hade släktingar<br />
och/eller kontakter i <strong>fi</strong>sket<br />
och färderna till kusten var så täta<br />
att man lätt kunde passa på när<br />
det salubjöds färsk strömming.<br />
Ernst Westerlund berättar att <strong>fi</strong>skarbönderna<br />
från Boviken regel-<br />
bundet kom förbi hans hemby Ersmark<br />
i Kågedalen och sålde färsk<br />
<strong>fi</strong>sk vår och sommar. Gränsen för<br />
denna verksamhet får sannolikt<br />
dras såväl med hänsyn till hur<br />
mycket <strong>fi</strong>sk man köpte längs varje<br />
särskild route som hur mycket en<br />
man kunde dra på en vanlig tvåhjulig<br />
vickkärra, som var det vanliga<br />
distributionssättet t. ex. i Kågedalen.<br />
Ernst Westerlund minns<br />
väl den gamla smorningen, som<br />
gjordes med sälspäck från Boviken.<br />
Smorning var ju vanligt även<br />
längre in i landet, men där använde<br />
man får- och oxtalg i stället<br />
för sälspäck. Och så gav man djuren<br />
<strong>fi</strong>skleverolja i stället, vilket<br />
berättas av Maja Holmbom (född<br />
och uppväxt i Ålund, 2 mil uppströms<br />
Åbyälven), som aldrig hade<br />
sett att man använde sälspäck<br />
för dessa ändamål förrän hon blev<br />
gi<strong>ft</strong> i Kinnbäck år 1936.<br />
Tranolja har alltid använts vid<br />
behandling av båtar och trävirke<br />
utomhus och det är ett användningsområde,<br />
som senare har vidgats<br />
under de senaste årtiondena, när<br />
priserna har sjunkit och avsättningsmöjligheterna<br />
så småningom<br />
helt försvunnit i och med att garverierna<br />
upphört. Seden att måla<br />
husen röda har i Västerbotten inte<br />
slagit igenom förrän i sen tid; det<br />
blev inte allmänt förrän ett bra<br />
stycke in på 1900-talet. Linolja<br />
har alltid varit ganska kostsam<br />
och man har därför i stor utsträckning<br />
blandat ut färgpulvret i tran-i<br />
olja. De <strong>fl</strong>esta <strong>fi</strong>skar boningarna<br />
längs kusten är smorda med denna<br />
blandning. Sålunda är alla byggnader<br />
hos Per Lundgren i Avan målade<br />
med tranolja och färgpulver,<br />
och när denne för två år sedan i<br />
Lövånger köpte en burk syntetisk<br />
färg till sin <strong>fi</strong>skarstuga nere vid<br />
sjön <strong>fi</strong>ck han ingen ordning på färgen<br />
förrän han hade spätt ut hela<br />
burkens innehåll med 10 liter tran-<br />
97
Change language