Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
folk, och d<strong>en</strong> kommer att bränna på dom<strong>en</strong>s dag.<br />
På dom<strong>en</strong>s dag, — säger jag och ser på Nikitinskij<br />
liksom med vänlig min, m<strong>en</strong> han har inga ögon,<br />
bara ett par klot mitt i ansiktet —, det är som om<br />
någon hade klämt dit dem mitt under pannan på<br />
honom. Med de där kristallklot<strong>en</strong> blinkade han<br />
åt mig på ett sätt som skulle vara vänligt, m<strong>en</strong><br />
som i stället var mycket hemskt.<br />
— Matjusjka, — säger han till mig, — vi kände<br />
ju varandra <strong>en</strong> gång i värld<strong>en</strong>, och min hustru,<br />
Nadezjda Vasiljevna, som förlorat förståndet efter<br />
allt som hänt, hon var ju snäll mot dig och du<br />
tyckte ju mest om h<strong>en</strong>ne av allihopa. Skulle du<br />
inte vilja träffa h<strong>en</strong>ne nu, när det blivit mörkt för<br />
h<strong>en</strong>ne?<br />
— Kanske, det, — säger jag och så går vi in i ett<br />
annat rum. han och jag, och där börjar han gripa<br />
tag i mina händer, först d<strong>en</strong> högra och s<strong>en</strong> d<strong>en</strong><br />
vänstra.<br />
— Matjusjka, — säger han, — är du mitt öde<br />
eller inte?<br />
— Nej, — säger jag, — spar dina ord. Gud har<br />
vänt sig bort från oss, trälar; ödet är bara svek<br />
och livet är inte värt <strong>en</strong> kopek. Spar dina ord och<br />
hör på L<strong>en</strong>ins brev i stället, om du har lust ...<br />
— Är det ett brev till mig, Nikitinskij?<br />
— Ja, just till dig, — och så slår jag upp <strong>en</strong> tom<br />
sida i order<strong>bok</strong><strong>en</strong> och läser, fastän jag är analfabet<br />
ända till bott<strong>en</strong> av min själ. ”I folkets namn,<br />
— läser jag, —och för att bereda kommande släkt<strong>en</strong><br />
ett lyckligare liv, befaller jag härmed<br />
Pavlitj<strong>en</strong>ko, Matvej Rodionytj att efter eget gottfinnande<br />
beröva diverse personer livet...” Ja, —<br />
säger jag, — det var L<strong>en</strong>ins brev till dig ...<br />
Och han säger: nej!<br />
— Nej, — säger han, — Matjusjka, äv<strong>en</strong> om<br />
livet går åt helvete och blodet blivit billigt i det<br />
apostoliska ryska riket kommer du ändå att få så<br />
mycket du vill ha och min slocknande blick glömmer<br />
du snart. Är det inte bättre att jag visar dig<br />
ett litet gömställe ...?<br />
— Visa mig det, — säger jag, — det kanske blir bättre.<br />
Och så gick vi g<strong>en</strong>om rummet ig<strong>en</strong>, han och<br />
jag, ner i vinkällar<strong>en</strong> och där tog han bort <strong>en</strong> tegelst<strong>en</strong><br />
och bakom tegelst<strong>en</strong><strong>en</strong> tog han fram ett<br />
skrin. Där låg det ringar och halsband, ordnar och<br />
114 115
Change language