Ryttararmén - Läs en bok

den vita hingsten, som jag tog från bönderna
fastän de gjorde oerhört motstånd och som var
väldigt mager och eländig och många av kamraterna
gjorde sig lustiga över honom, men jag bet
ihop tänderna och brydde mig inte om att dom
skrattade så där och jag fick hingsten på fötter
igen för jag är nämligen, ser ni, specialist på vita
hästar och jag ger dom de krafter jag har kvar
efter det imperialistiska kriget och inbördeskriget
och såna där hingstar känner min hand och
jag kan också känna deras stumma behov, men
det svarta stoet som man tvingade på mig, henne
kan jag inte känna och inte heller stå ut med, det
kan mina kamrater intyga så att det inte händer
flera olyckor. Och alldenstund partiet nu inte kan
ge mig tillbaka min rättmätiga egendom som resolutionen
säger har jag ingen annan utväg än att
skriva nedanstående förklaring under tårar, som
inte anstår en knekt men som rinner i alla fall och
skär i hjärtat, skär sönder hjärtat så att det blöder...”
Detta och mycket annat stod skrivet i Chlebnikovs
förklaring. En hel dag var han sysselsatt med
128 129
att skriva den och den blev mycket lång. Kommissarien
och jag kämpade med den en hel timme
och tog oss igenom den ända till slutet.
— En sån dumbom, sade kommissarien och
rev sönder papperet, — kom efter kvällsvarden,
så ska vi ha ett samtal om den här saken.
— Jag behöver inga samtal med dej, — svarade
Chlebnikov med en rysning, — du har spelat
bort mej, kommissarie.
Han stod och darrade, stod i givakt utan att
röra sig ur fläcken och såg sig om som om han
övervägde åt vilket håll han skulle fly. Kommissarien
gick fram till honom men han var inte tillräckligt
kvick i vändningarna. Chlebnikov slet sig
loss och rusade i väg allt vad han orkade.
— Spelat bort! — skrek han med vild röst, klättrade
upp på stubben och började slita av sig jackan
och riva sig på bröstet.
— Slå till mej, Savitskij, — skrek han och föll
omkull, — slå till mej med detsamma!
Vi släpade in honom i ett tält, med kosackernas
hjälp. Vi kokade te och rullade cigarretter åt honom.
Han rökte och darrade hela tiden. Först