Kolorektal cancer - Regionalt cancercentrum syd

3. Etiologi och riskfaktorer – hereditet – prevention
3.1 Etiologi och Riskfaktorer
Liksom vid de flesta andra cancerformer finns ingen känd enskild utlösande faktor för
kolorektal cancer. Med säkerhet vet man att omgivningsfaktorer spelar stor roll. Det är en
tjugofaldig variation mellan incidens i länder som Indien och Italien. Man misstänker
carcinogener i faeces och känner till att mutagener finns i avföringen hos många
människor med västerländsk diet, men vilken roll dessa spelar är fortfarande okänt. Doll &
Peto har visat att dietskillnader svarar för cirka 90% av variationerna i incidens mellan
olika länder. Kostens sammansättning är den faktor som speciellt uppmärksammats.
Ekologiska studier har visat ett starkt samband mellan dietära faktorer på nationell nivå
såsom intag av fett och rött kött, men kohortstudier på individnivå har ej visat konsistenta
samband. Folkgrupper med hög konsumtion av fett har ökad gallsekretion och ökad
frekvens av speciellt vänstersidig koloncancer. Gallsyror som påverkas av tarmfloran
skulle kunna vara tumörframkallande och därigenom öka incidensen av kolorektal cancer.
Flera studier, de flesta retrospektiva, av sambandet mellan gallsten, cholecystektomi och
kolorektal cancer har publicerats men resultaten är motsägelsefulla. Kolit innebär ökad risk
att utveckla kolorektal cancer. Cirka 20% av patienter med långvarig kolit drabbas av
kolorektal cancer. Risken ökar efter 10 år och incidensen av kolorektal cancer hos
patienter med ulcerös kolit är 5-6 gånger större än den förväntade. Risken minskar dock
om patienten får behandling för ulcerös kolit. Individer som fått Crohns sjukdom före 30 års
ålder har ökad risk att utveckla kolorektal cancer. Nya studier har visat att förekomsten av
kolit och samtidigt släktingar med kolorektal cancer, ökar risken avsevärt. Flera andra
etiologiska faktorer som hormonella faktorer, vikt, fysisk aktivitet, alkohol mm har studerats
men konklusiva resultat saknas.
3.2 Hereditär kolorektal cancer
Det finns klara belägg för att genetiska faktorer predisponerar för kolorektal cancer i 10-
20% av alla fall. Ett flertal kända ärftliga syndrom medför en ökad risk för kolorektal
cancer. De flesta nu kända ärftliga syndrom med ökad risk för kolorektal cancer nedärvs
enligt en autosomalt dominant ärftlighetsgång. Det innebär att risken för barn till en
drabbad individ att ha ärvt sjukdomsanlaget är 50%. I många av dessa syndrom är också
de sjukdomsorsakande generna kända och presymptomatisk diagnostik möjlig.
Familjär adenomatös polypos (FAP)
Det finns cirka 250 kända familjer med detta syndrom i Sverige och det upptäcks årligen
nya fall. I detta syndrom orsakas symptomen oftast av en medfödd förändring i APC
genen. Enstaka fall utan släktingar med polypos kan antingen bero på en nymutation i
APC genen eller att den individen ärvt två olika mutationer, en från vardera föräldern, i
genen MYH. I det senare fallet rör det sig om en recessiv nedärvning och ökad risk finns
endast bland syskon. Syndromet karakteriseras av adenomatösa polyper i kolon vilka
vanligen uppträder i hundratal till tusental under tonåren. Vissa mutationer i APC genen
och även MYH genen kan vara förenade med ett fåtal polyper, s.k. attenuated APC, men
även här föreligger en mycket hög risk för tarmcancer. Förblir tillståndet obehandlat
utvecklas alltid kolorektal cancer, oftast före 40 års ålder. Extrakoliska manifestationer
såsom desmoider, osteom och
7