Kolorektal cancer - Regionalt cancercentrum syd

5.2 Preoperativ utredning
Patienter med symtom från kolon och rektum söker initialt ofta läkare inom primärvården.
Samtliga patienter med symptom från kolon eller rektum bör utredas med frågeställningen
cancer tills motsatsen bevisats. I primärutredningen ingår anamnes, status, rektoskopi –
om möjligt med px från misstänkta förändringar – och F-Hb x 3. Anamnesen är en viktig
del i utredningen. Familjeanamnesen skall penetreras med avseende på förekomst av
kolorektal cancer i släkten, vilket kan påverka uppföljningen av patient och släktingar. Vid
den kliniska undersökningen skall buken palperas för att utesluta eventuell palpabel
metastasering, palpabel tumör eller möjligen ascites. Lungor skall auskulteras och
lymfkörtelstationer palperas. Rektalpalpation rätt utförd innebär att de flesta tumörer i
rektum kan upptäckas. Med patienten i gynläge kan bimanuell palpation utföras. Vid
rektalcancer skall tumörens storlek, utbredning och rörlighet bedömas. Små och mjuka
tumörer som sitter högt upp i rektum kan dock lätt missas liksom tumörer som är
lokaliserade distalt och dorsalt. Tillgång till rektalundersökning med ett stelt rektoskop bör
därmed finnas på alla mottagningar. På många kirurgkliniker används idag ett flexibelt
sigmoidoskop, vilket ytterligare förbättrar undersökningen. Rektoskopi kan dock inte
ersättas av sigmoideoskopi som alltid skall göras för att få en exakt nivåbestämning av
tumören.
När den primära undersökningen av rektum är genomförd skall övriga kolon utredas. På
grund av olika resurstillgångar och lokala traditioner används idag i första hand antingen
koloskopi eller colonröntgen. Koloskopi bör dock vara förstahandsmetod för undersökning
av kolon. Fördelen med koloskopi är att det är en direkt inspektion av tarmen från insidan,
att biopsier av tumörer kan tas samt att polyper och angiodysplasier kan åtgärdas i
samband med undersökningen. Det finns även visst vetenskapligt stöd för att koloskopi är
säkrare än dubbelkontraströntgen när det gäller att upptäcka kolorektal cancer. Nackdelen
med denna metod är att nivådiagnostiken ibland är osäker. Incidensen av synkron cancer
varierar mellan 2 och 10 % och benigna polyper mellan 10 och 60 %. Även vid normal
kolonröntgen men med klinisk misstanke på tumör bör total koloskopi alltid övervägas.
Väljer man kolonröntgen skall man i första hand genomföra dubbelkontraströntgen om
patientens allmäntillstånd tillåter detta. För patienter med nedsatt allmäntillstånd är
datortomografi av colon (DT-colografi, "virtuell coloskopi") ett skonsammare diagnostiskt
alternativ som även med minimala förberedelser ger ett högt diagnostiskt utbyte när det
gäller att upptäcka koloncancer. Om tillgång till datortomografi saknas är
enkelkontraströntgen ett ytterligare alternativ. Tumörer kan dock missas vid
röntgenundersökning av kolon, antingen på grund av oren tarm, bristande teknik eller vid
granskning. Rektaltumörer kan även vara svåra att upptäcka med kolonröntgen.
Ur preventivt hänseende, är det viktigt att hitta polyper och i preventivt syfte bränna bort
dessa upp till en ålder av 75 år. Efter denna åldersgräns är den preventiva effekten av
polyp-extirpationer inte lika stor. Äldre individer med symptom bör i första hand därför
undersökas med colonröntgen för att diagnosticera kolorektal cancer, så att kirurgi kan
erbjudas.
13