System Radiosändare RT-02 - Försvarets Historiska Telesamlingar ...

Utrustning till rundradiosändare (MV-stn) – för att åstadkomma vilseledning –
utvecklades och tillsatsmodulatorer anskaffades av KFF för att vid krigstillstånd så skulle
FF motmedelspersonal åka till dessa stationer och montera dessa. Tvt Radio avrådde från
att införa detta å det bestämdaste. Sändarna måste fungera för allmänheten.
I FOA skrivelse från 1968 framgår bl a: En vilseledningsmetod, riktad mot
radiokompasser, utarbetades. Den avsågs installerad på mellanvågssändare för
rundradio. Verkan kunde uppskattas någorlunda väl sedan materielundersökning utförts
på en polsk MIG-15 år 1958.
Med tanke på svårigheterna att få tillträde till sändaranläggningarna i krigstid och
personalens möjligheter till ordnade transporter samt dess mycket begränsade operativa
nytta för att vilseleda de ryska flygstridskrafterna så ”föll denna aktivitet i glömska”.
C) Utnyttjande av LUFOR-sändare
Under 1953 pågick även diskussioner om störning av navigeringssystem vilket resulterade
i att CFV och (Flygförvaltningen) fick i uppdrag av Fst att i samråd med FOA
”konstruera en störsändare och utprovar möjlighet att utnyttja denna för LUFORstationernas
antennsystem”. Luforsystemet var dimensionerat för Sändare RT-01 och 55
m antenn. Snart visade teoretiska beräkningar att en högre antenn erfordrades för att få en
bättre ekonomisk balans mellan sändarutrustning och antenn. Arbetet resulterade i att
denna väg för utveckling inte var framkomlig.
D) Annan pågående teknikutveckling
Grundtanken bedömdes med systemet att in i det sista behålla handlingsfrihet med
utplacering – vilket styrks av försök och utveckling mot en helikopterburen eller
ballongburen antenn. För att få bästa prestanda behövdes naturligtvis en lång antenn –
troligen blev den för tung och otymplig – och en kortare antenn kunde då vara mer
användbar i en markbunden gruppering. En rörlig/transportabel variant var nog tänkbar
men idén torde nog ha fallit på den tid det tar att resa en tillräckligt hög antenn.
Verkligheten gjorde nog då att en fast grupperad antennmast var det enda alternativet
Mot bakgrund till vår pågående utveckling av mark/kustrobot för autonom styrning
(hyperbel navigering) kan tankarna varit att med tre stationer (master och två slavar) få en
kvalificerad sändar/-styrningsresurs som enbart utnyttjar markvågens räckvidd. Tänkt
placering av master i Mälardalen och slavar i kustbandet.
E) Övrig navigeringsutveckling
Vid radionavigeringskonferensen 24-26 oktober 1949 diskuterades de taktiska kraven på
navigeringssystem i Krigsmakten. Kraven sammanfattades av dåvarande laborator Larson
vid FOA 3:
Räckvidden
Noggrannhet
Dag och Natt funktion
Ingen röjande strålning
Frekvensbyte möjligt
Svårstört
Positionsbestämning
Liten apparatur
Visarpresentation
106