System Radiosändare RT-02 - Försvarets Historiska Telesamlingar ...

”Överbefälhavaren beslutar om tidpunkt, från vilken systemet RT-02 får insättas för störning
mot fientliga navigeringssystem. Härutöver kan Överbefälhavaren komma att beordra
störsändning mot andra fientliga telesändningar inom långvågsområdet.
Militärbefälhavare reglerar det operativa utnyttjandet av system RT-02 varvid till berörd
sektorchef delegeras utnyttjandet i vad avser störsändning mot fientliga navigeringssystem.
Taktiska anvisningar för utnyttjande och ledning av system RT-02 inom sektor utges av
Chefen för flygvapnet.”
I det fastställda STOEM (Fst synpunkter inarbetade) framgår avseende taktiska krav:
”Radiogruppen skall
- inrapportera till lfc när fientligt långvågsnavigeringssystem är i funktion
- på order utföra störning mot fientligt långvågsnavigeringssystem
- vara beredd att på order störa annan fientlig telesändning på
långvågsbandet ( ex telefax, teleprinter, rundradio.”
En tanke som väcks är att RT-02 anläggningarna inte tydligt blev inordnade i ett taktiskt
sammanhang av luftförsvaret. Inledningsvis vid F13 benämndes anläggningarna för
”länkstation”, milostaberna var dåligt informerade om anläggningarnas betydelse,
personaltillförseln gick långsamt och i skrivelse av FS/O från 1963 var inte personal till
sändaranläggningarna upptagna som behov. Personal i luftförsvarscentralen (lfc) utnyttjades i
tillikabefattningar med uppgift att utbilda. Då systemet inte användes av sekretesskäl – kan
man sluta sig till att systemet ”föll i glömska”.
Det operativa nyttjandet av RT-02 kan även ha haft alternativa syften:
1) Med planering och tillsatsutrustning tidigt under 1950-talet, då vi påbörjade vår egen
utveckling, anordna en LORAN-C station för t ex NATO utnyttjande som navigeringssystem
som planerade utnyttja Sverige som genomgångsland för strategiska flyganfall i Ryssland
(med t ex kärnvapenbestyckade Vulcan flygplan) som erfordrade navigeringsfyrar vid
utflygning respektive återflygning – på de frekvenser och eller faser mm som NATO använde
– för att få en noggrann positionsbestämning. Troligen ersattes dessa tankar när en station
blev byggd i Norge på Lofoten.
I och med att USA (NATO) utvecklade LORAN-C inledningsvis för navigering för fartyg och
strategiska ubåtar dröjde det ett antal år innan det amerikanska flygvapnet, Strategic Air
Command (SAC), blev intresserat att pröva dess användning i deras strategiska
flygplansflotta.
USA tilläts ställa upp mätutrustning (LORAN-C mottagare), antingen fast eller i flygplan som
landat, på Bromma och Torslanda 1960 för att kalibrera sitt navigationssystem LORAN-C.
Att detta system kunde användas av dels USAF och dels det strategiska NATO-bombflyget
som de kärnvapenbestyckade NATO-ubåtarna var känt av den svenska regeringen när
tillstånd för kalibreringen gavs. I Hans Weinberger’s essä från 2001 skriver han ”From a
systems perspective, the calibration of LORAN C was of great importance, since calibration
as close to the Soviet border as possible would make the system more reliable and navigation
more precise.”
År 1963 provflög engelska Vulcanbombare Mk 2 i mach 1 med LORAN-C.
För att verifiera att vår tänkta utrustning varit ett alternativ för navigering av USAF borde
förekomsten av hyperbelkartor i USA/UK klarläggas.
62