System Radiosändare RT-02 - Försvarets Historiska Telesamlingar ...

Mot bakgrund av bl a detta beslut framgår det i PM från Fst samarbetsgrupp den 29 januari
1955 till TTD följande: angående motmedel mot flygburen radar för bombfällning mot
markmål så argumenterar Flygvapnet ”Genom de uppgifter som Flygvapnet fått sig tilldelade
angående motmedel mot navigeringssystem och mot andra typer av radarstationer blir
Flygvapnet nödsakat att bedriva tekniskt utvecklingsarbete på störsändarområdet”.
Övlt Werneman Fst informerade radarrådet den 7/2 1955, beträffande
motmedelsorganisationen, frågan om hur störningsverksamheten mot bombflygplan skulle
organiseras icke var klar. Det fanns tre alternativ, Fst, Lv och FV. Frågan hänsköts till TTD.
Den 2 mars 1955 inrättades en fast grupp för arbetet ”Försvarsstabens samarbetsgrupp för
motmedelsfrågor”.
Under april 1955 utger Fst utredning ”Fördelning av gemensamma telemotmedel”. I
utredningen beskrivs följande i kapitlet ”E. System för navigering och styrning av fartyg,
flygplan och fjärrobotar”.
Långvåg (50-500 kp/s): Teletekniska motmedel böra i princip anskaffas mot system som ge en
precision bättre än c:a 500m. Mot av signalspaningen konstaterat navigeringssystem
(täcknamn Fredriksson) har anskaffning av en störorganisation för i princip skydd av hela
landet beslutats. Denna organisation förslås bliva kompletterad så att en generellt användbar
organisation med materiel för störning och spaning mot navigerings- och styrsystem för såväl
fartyg som flygplan och fjärrobotar erhålles.
Dessa störstationer behöva icke grupperas i direkt anslutning till ett visst skyddsföremål, utan
kunna fördelas över hela landet. Störorganisationen på långvåg ska, tillsammans med
organisation för UK och mikrovåg, i första hand skydda mål inom det gemensamma
luftförsvarets ram dvs städer och andra tätorter, industrier, kommunikationscentra mm, i
andra hand förhindra precisionsnavigering av fartyg inom svenskt kustområde. Den taktiska
verksamheten för dessa motmedel måste därför samordnas dels med övriga luftförsvarsvapen,
dels med marinens stridsledning.
Stridsledningen av telemotmedlen bör förläggas till organ som kunna dels bedöma lämplig
tidpunkt för insats samt uppnådd verkan, dels reglera regionala konflikter, dvs lfc, i
förekommande fall i samråd med marina slc.
Intill dess beslut fattats angående det gemensamma luftförsvarets organisation, föreslår
utredningen flygvapnet som ansvarig myndighet för utveckling, anskaffning och
detaljorganisation av motmedel mot system för navigering och styrning av fartyg, flygplan
och fjärrobotar. Operativ planläggning skall dock tv utföras av Fst i samråd med
försvarsgrenarna, civilförsvaret m fl myndigheter”.
CFV anmälde 10/6 1955 i sitt yttrande avseende sitt militärorganisatoriska underlag för
1956/57 beträffande sin signalorganisation att det angivna personalbehovet för
motmedelsorganisationen enbart är ett förstahandsbehov. CFV bedömer behovet till 9 st
motmedelsofficerare för sektorstaberna (som störledare) och för luftbevakningscentralerna
erfordras 9 st motmedelsunderofficerare på aktiv stat och 18 st i reserven. CFV anmäler även
behov av elektroteknisk personal för radarvarningskedjor (4 st mästare, 20 st flygtekniker på
aktiv stat och 4 i reserven). I särskild H-bilaga beskrivs ”Arbetsuppgifter för C
Specialradarsektion i FF radarbyrå” – ”sektionschefen måste vara kompetent att från
grunden utveckla motmedelssystem och – apparater. Hans förmåga att snabbt få fram
operationsduglig materiel är av väsentlig betydelse för FV slagkraft”.
ÖB beslut kompletterades senare den 23/6 1955 där CFV fick ansvaret ”för försvarets
gemensamma motmedelsorganisation". Det innebar ett helt övertagande av pågående
96