System Radiosändare RT-02 - Försvarets Historiska Telesamlingar ...

BILAGA 5.
5 Förvaltningarnas medverkan, ansvar, processer, stabshantering,
kostnader
A) Arbetet i stort
Processen med att bygga anläggningarna var under 50-60-talen en trög process och många
myndigheter var inblandade.
Forskning
Inledningsvis genomförde Försvarets forskningsanstalt avd 3 (FOA 3) studier och försök och
utvecklade en funktionsmodell på uppdrag av Fst forskningsofficer. Utredningsarbetet
genomfördes under Fst/S ledning med stöd av bl a radarrådet, FOA 3, KFF och FRA.
En viktig organisation i dåvarande arbetsprocess utgjordes av radarrådet vid Fst, i perioden
1946 – 1955. Där var dåvarande Genmj Richard Åkerman ordförande. De gav ”råd” till Fst
och försvarsgrenschef med respektive förvaltning. Detta innebar att förslag till kommande
motmedelsorganisation förelades radarrådet för ställningstagande. Radar rådet beslutade 12/3
1955 att fortsättningsvis handlades motmedelsfrågor av TTD. Det innebar även att TTD
skapade en egen undergrupp för motmedel (TEDAM) med säte i FOA 3.
Tidigt beslutade KFF att dåvarande radarbyrån fick uppdraget att planera för arbetet. Detta
synsätt har sedan varit ”en besvärlig omständighet” och det dröjde ända till FMV:ELEKTRO
bildades då systemet flyttades administrativt till Radio.
Anskaffning
När CFV beslutat sig för att systemet skulle uppföras fick Flygförvaltningen (nuvarande
FMV) som disponerade materielanslaget tillskriva Regeringen (eller Kunglig Majestät som
det då var benämnt) och Fortifikationsförvaltningen (dåvarande FortF) likaså som hanterade
”befästningars delfond” för att få medel till anskaffning och utbyggnad.
För att koordinera arbetet med de olika staberna och förvaltningarna genomfördes
informationsutbyte och samordning i Teletekniska Delegationen – samarbetsgrupp för
motmedel.
Vid dåvarande KFF, radarbyrån, med flygingenjör Weidstam som chef vid
specialradarsektionen, drevs det komplicerade och omfattande utvecklingsarbetet samt den
första utbyggnadsetappen med Erik Noaksson och Lennart Gransell.
Dessa ingenjörer samarbetade nära med:
FOA 3 (Fehrm, Risberg, Ljungdahl och Sundius),
FRA (Kempe, Arvidsson och Ekberg),
Försvarsstab (Werneman, Bergman, Berglund) och
Flygstab (Simmons, Hagerström, Bissmark, Lanmark, Nyberg, Berglund, Mollstadius,
Hindsefeldt, och Wersäll).
Efter Erik Noaksson tog Bengt Ellström över handläggaransvaret vid FMV.
I planeringen fick serieanläggningarna ett typanläggningsnummer och samtliga anläggningar
fick ett unikt identifieringsnummer (:1 - :10).
119