System Radiosändare RT-02 - Försvarets Historiska Telesamlingar ...

dels utreda störningsproblemet både beträffande skydd för vår verksamhet på
ekoradioområdet och åtgärder mot fiendens,
dels utarbeta ett svenskt system för igenkänningssignalering vid ekoradio….”
Med ovanstående beslut så kan det nog fastslås att detta innebär starten på utredning och
utveckling av motmedelsorganisationen inom dåvarande krigsmakten som sedan leder fram
till att flygvapnet får ansvar för utveckling av tre ”för försvaret gemensamma
telemotmedelssystem” – se nedan.
Dåvarande kn C-G Simmons genomförde troligen det första övergripande arbetet med sitt
”hemarbete” på Flygvapnets Krigshögskola (FKHS) 1947-48 benämnt "Telemotmedel -
förslag till materieltyper och ett utkast till verksamhetens organisation och huvudinriktning."
Under 1947 genomgick ett antal officerare ”Radarkurs” i England och enligt FOA rapport
från 1948 medfördes många tekniska handlingar, såsom en viktig handling ”Pulse hyperbolic
navigation on the Gee, loran principle P.I.C.A.O. 1946” samt beskrivningar av Gee- och
Decca utrustningar.
Under vintern 1949 yttrade arméstaben, till radarrådet, i ”VPM. Motmedel mot radar” bl a
följande:
”Modern radarutrustning i form av navigeringsutrustning, flygburen navigerings- och
bombfällningsradar gör att vitala punkter i Sverige kunna nås med bombföretag oberoende
av mörker och molnighet att bombfällning kan ske med stor precision……På grund härav har
frågan om motmedel (….dels störning och….vilseledning av verksamheten) en utomordentlig
betydelse”.
Vid radionavigeringskonferensen 24-26 oktober 1949 dras slutsatsen att utveckling och
användning av LV-navigeringssystem i vår omvärld måste även hänsyn tas till utveckling av
egna motmedel. Konferensen visade även att ett utvecklat hyperbelsystem av LORAN typ
troligen utvecklades i Ryssland – det naturliga motmedlet var egenutveckling av ett
störsystem mot detta! Konferensen klarlade även att vi i Sverige hade kompetens för detta.
Den stora bredden på diskussionen i konferensen medförde att ordförande Fehrm i sitt
slutanförande föreslog att ett organ bildas för att kontinuerligt bearbeta och beakta berörda
spörsmål.
I 1949 års radionavigeringsnämnd föreslogs även att en samarbetskommitté för teletekniska
motmedel borde införas. Förslaget mottogs positivt och frågan behandlades i radarrådet i
januari 1950 vilket medförde att en sådan inrättades vid FOA 3.
Med detta påbörjades en fördjupad diskussion i staber och förvaltning om samordning,
samsyn och koordinering av motmedelstjänsten under ledning av Fst.
Under 1950 beslutade Försvarets radarråd om utredning om motmedelstjänstens organisation
och materielanskaffning i försvaret med följande bakgrundsteckning:
”Inom det svenska försvaret pågår en omfattande anskaffning av radar och andra
teletekniska hjälpmedel. Dessa ha i det senaste kriget visat sig vara av ovärderlig betydelse i
den moderna krigföringen. Som exempel finns...(omfattande anskaffning i
försvarsgrenarna)….. Då det även för en fiende kommer att vara av största betydelse att
effektivt kunna utnyttja sin radar och radio, är det ur svensk synpunkt ett betydande
försvarsintresse att kunna vidtaga motåtgärder för att nedsätta verkan av fientlig radar och
radio. I vissa lägen kunna dylika motåtgärder tänkas bliva det effektivaste försvarsmedlet.
91