System Radiosändare RT-02 - Försvarets Historiska Telesamlingar ...

BILAGA 2.
2 Underrättelseunderlag
Inget aktivt arbete är utfört för att söka i underrättelsearkiv. De underlag som använts kommer
från de handlingar som funnits i arkiv och bedömts relevanta som grund för förståelse till
anskaffning och vidmakthållande av RT-02 systemet.
I de fall FRA handlingar efterfrågats hos FRA så har FRA icke medgivit att dessa handlingar
lämnas ut – se separat beslut av FRA 2011.
Under slutet av 1940-talet framkom att dåvarande Sovjetunionen utnyttjade rundstrålande
LV-navigeringssystem på 3-400 kHz och förberedelser vidtogs under 1949 att anskaffa
störutrustning mot detta system. Tidigt 1949 hade FRA tydliga informationer om ett ryskt
navigeringssystem ”rotationsfyr”, ett rundstrålebaserat system på sex olika platser (Tallinn,
Memel, Norra Kurland, Minsk-Vilno, Minsk, Novgorod, Kandalakscha).
I 1949 års radionavigeringsnämnd diskuterades även frågan om huruvida ett hyperbelbaserat
navigeringssystem torde vara möjligt för Sovjetunionen att anskaffa. Dåvarande officeren
Åke Berg FV redogjorde bland annat för ”av allt att döma använder Ryssland f.n
huvudsakligen radionavigering på långvåg med ett system av rotationsfyrar. Systemet, som
har en räckvidd av ca 1000 km, är användbart för lägesbestämning över vårt land. Vi får
emellertid räkna med att mera precisionsbetonade system nu kunna finnas även i Ryssland”.
I det s.k. lend-lease avtalet mellan USA-Ryssland under 1950 överfördes materiel och
teknikkunnande avseende det amerikanska LORAN-systemet och det engelska GEEsystemet.
USA medgav aldrig att B-29 skulle överföras till Sovjet inom det s.k. ”lend-lease”
avtalet. I de 5 st B-29 flygplan som Sovjet disponerade över från nödlandade flygplan i Kina,
från USAs anfall mot Japan, fanns bl a navigeringsutrustning. Ett flygplan monterades ner
helt och hållet och Ryssland tillverkade kopior, in i minsta detalj. Flygplanet benämndes TU-
4 (inledningsvis benämnt TU-70) som i och med detta även hade ett
precisionsnavigeringssystem. Genom ”lend-lease” avtalet och krigsbyten fick Ryssland allt
underlag om Rebecca – Babs – Eureka-systemet, höjdmätare, ASV-fyrar, GEE, Loran och
Racons. Dessutom erhölls även 200 st utrustningar för ledstrålenavigering och 1000
höghöjdsmätare. Många av dessa system inköptes även av Flygförvaltningen för flygplans-
och markinstallationer.
Allteftersom volymen av TU-4 ökades fick Ryssland ett strategiskt bombflygsystem med
precisionsnavigeringsförmåga. I utredningsrapporten från FOA 1951 sammanfattas
utvecklingen av det strategiska bombflyget på följande sätt:
”Sammanfattningsvis kan sägas, att Sovjets strategiska bombflyg kommer med en dylik
elektronisk utrustning att kunna operera under sådana väderleksförhållanden och på sådana
höjder, att kanske varken vår jakt eller vårt lv kunna insättas för förhindrande av
bombfällning”.
TU-4 utnyttjades som strategiskt bombflyg till mitten av 1960-talet, då den ersattes av först
TU-95 BEAR och senare TU-16 BADGER.
Under 1951 genomfördes försök mot ryska bokstavsfyrar och i FOA 3 rapporter från 1952
framgår det att de var informerade om pågående utveckling av ett hyperbelnavigeringssystem
av LORAN typ med en masteranläggning i Bryansk, slavanläggning i Petrosavodsk samt en
85