System Radiosändare RT-02 - Försvarets Historiska Telesamlingar ...

”FF har sedan 1966 bedrivit studier för TN för fpl 37. Leverantörer finns och leveranser är
kontrakterade till militära myndigheter”. I FS/Und skrivelse 28/3 1968 ”Synpunkter på
kvantitativ prognos” angavs följande fpltyper som aktuella som strategiskt eller medeltung
bomb TU-16, TU-22, IL-28 och Jak-28.
Under 1979 beslutades om Teknisk Taktisk Hotbild Jaktförband (TTHJ 79) och i den framgår
bedömningen att vad avser strategiska och övriga attackflygplan mm så finns följande i
respektive flygplan ”…buren spanings- och navigeringsradar. Härutöver finns ett flertal
hyperbelnavigeringssystem, vilkas noggrannhet kan vara mindre än 50 m i Östersjöområdet
och mindre än 100m över svenskt territorium i övrigt”.
Genom olika underrättelsekällor framkom att Chayka bestod av en huvudstation (med två
masterstationer) och en-två slavstationer som sände på 100 kHz. Vissa källor pekar på att
sändare som är viktiga för Sveriges vidkommande bestod av två separata sändningskedjor:
Bryansk (utanför Moskva) med två slavstationer, Petrozavodsk vid Onega, Slonim och
Simferopol på Krim samt med slav utanför Minsk. Vid tiden för utbyggnaden (1960-tal)
ansågs stationen vid Petrozavodsk vara master – då den hade det typiska signalförhållandet
som en master har.
Den sista underrättelseutredningens resultat, 1989, innebar att systemet hade mist sin
framträdande funktion då den tekniska utvecklingen i Sovjetunionen inneburit att samtliga
offensiva flygplan, fartyg, ubåtar och fjärrobotar var utrustade med andra navigeringssystem.
Systemet bedömdes ge viss taktisk effekt fram till 1995 och efter 1995 bedömdes det kvarstå
som reserv/backup för TN- och satellitnavigeringssystem.
89