System Radiosändare RT-02 - Försvarets Historiska Telesamlingar ...

formella stabsbehandlingen av skapandet av en ”för försvaret gemensam
telemotmedelsorganisation” med utveckling av teletekniska motmedelssystem.
Ur ett rent tänkt strategiskt/operativt perspektiv, i perioden 1950-1960, kan tankegångarna i
Fst och staberna för försvaret av Sverige - med hjälp av telekrigvapen vara att:
Sverige hade små möjligheter att aktivt anfalla mål i Warszawa-paktens territorium,
Stort behov att, generellt, motverka anfall från öst,
De ryska truppernas ”inneboende” förmåga till ett ”kuppartat” angrepp,
I neutralitets-läge använda ett telekrigsvapen, som ett ”mjukt” hinder, och därigenom
desorientera flygplanens navigering och passage på hög höjd över svenskt territorium
och även försvåra deras användning av NATO LORAN-C system för egen navigering,
I tidsluckan, då vi inväntar ”stöd från väst”, med stöd av telekrigvapen åstadkomma
”fördröjning av anfall” respektive ”trycka tillbaka” de anfallande förbanden. Detta
torde även ge indirekt stöd till Atlantpakten.
Vår strävan kan då förstås, med hög prioritet, utveckla telekrigsvapen med verkan över ryskt
territorium genom att störa deras mottagare (navigeringssystem). RT-02 torde i stor
utsträckning då kunna skapa fördröjning och vilseledning då fartyg, ubåtar, flygplan och
fjärrstyrda robotar förväntades bli desorienterade och därigenom så skapas osäkerhet om
målområde och därmed missar förbanden planerat anfallsmål.
Under 1950 beslutade Försvarets radarråd om utredning om motmedelstjänstens organisation
och materielanskaffning i försvaret.
Studiegruppen fick direktiv att man önskade få till stånd följande:
Förslag till fredsorganisation
Förslag till krigsorganisation
Taktiskt/tekniskt underlag för anskaffning för omedelbar anskaffning och på lång
sikt
Studieutredningen behandlade motmedelsproblemet fokuserat mot radar. Utredningen
utgjorde även underlag för bedömning av motmedel avseende radiokommunikation (i
samband med radarstridsledning) samt navigerings- och styrningsradio.
Studieutredningen lämnade en (f.d. KH) rapport från FOA 3 (1951-06-29 HH3148-467) som
beskriver ”Förslag till motmedelstjänstens organisation, materielanskaffning mm inom
försvaret” och utgjorde grundunderlag för diskussion i staberna. I studieutredningens
bakgrundteckning till en motmedelsorganisation beskrevs det på följande sätt:
”Inom det svenska försvaret pågår en omfattande anskaffning av radar och andra
teletekniska hjälpmedel. Dessa ha i det senaste kriget visat sig vara av ovärderlig betydelse i
den moderna krigföringen. Som exempel finns...(omfattande anskaffning i försvarsgrenarna,
förf anm). Då det även för en fiende kommer att vara av största betydelse att effektivt kunna
utnyttja sin radar och radio, är det ur svensk synpunkt ett betydande försvarsintresse att
kunna vidtaga motåtgärder för att nedsätta verkan av fientlig radar och radio. I vissa lägen
kunna dylika motåtgärder tänkas bliva det effektivaste försvarsmedlet. Dessa åtgärder måste
planläggas och vidtagas i såväl fred som krig och motmedel framställas. Då motåtgärder
vidtagas, måste en samordning ske, enär de i annat fall kunna förhindra eller försvåra annan
försvarsgrens eller styrkas utnyttjande av egen radar”.
13