System Radiosändare RT-02 - Försvarets Historiska Telesamlingar ...

frekvensväxling måste utföras vid behov i ett frekvensområde från 50-100 till 300-400 kHz.
Störningen påbörjas inte förrän det konstaterats dels att systemet är igång, dels att fi företag
befinner sig inom störsändarens räckvidd. Störning sker inte med fler störsändare än vad som
erfordras. Från 1961 beskrivs utnyttjandet att störverkan erhålls över allt svenskt territorium
och ut till minimum 50 km utanför gränserna. Dubbeltäckning erhålls över praktiskt taget hela
landet samt i de viktigaste områdena 3- eller 4-dubbel täckning. Om målsökande robotar
insätts mot störstationerna kan verkan av dessa vapen minskas – ev helt undvikas – genom
den möjlighet till växelvis sändning, som föreligger därigenom att dubbeltäckning har
åstadkommits.
Med den operativa grunden – där Ryssland/Sovjetunionen/Warszawa-pakten var fienden – så
fanns alla anläggningar kustnära på den östra sidan. Den planerade stationen i Örebroområdet
bedömdes senare som obehövlig.
Sedermera förändrades ledningsstrukturen något och ÖB tog det aktiva beslutet för
utnyttjande av RT-02 och som respektive militärbefälhavare planerade det operativa
utnyttjandet för. Respektive sektorchef hade det taktiska ansvaret och via Jaktstridsledaren
(JAL) fattade telemotmedelsledaren insatsbeslut. Order gavs sedan direkt till driftgrupp RT-
02 som utförde störning.
Inom stril 60 diskuterades bl a ”störlag” som en operativ funktion med tillgång till
pejlutrustning och RT-02 och nära informationsutbyte med respektive FRA-anläggning (bo).
Sambandet till anläggningarna utgjordes av ett telefonabonnemang, beställd av KFF till
respektive telekommissarie, ansluten till lokala Tvt nät, med anvisning ”Abonnentledningen
avslutas med tvt huvudapparat i telebyggnaden samt anknytning i mastbunkern.” Denna
telefon var även omkopplingsbar vid AT-stn så att en fast förbindelse upprättades till Lgc.
Under 1974 angavs att en fast mobförberedd förbindelse ska utnyttjas för förbindelse med lfc.
Under 1978 fanns i FV sambandsstudie behov angivet av 1st vanligt telefonabonnemang
(ATN) och 1st direkt förbindelse på tråd (mobförberedd).
På Gotland planerade CFV under 1963 att i ett tillkommande radargruppcentral (G1) så skulle
en telemotmedelsledare med biträde ha direkt orderförbindelse till Ire-anläggningen.
I sektor O1 stridsplan från 1973 finns ingen hänvisning till ledning av RT-02 – ej heller vid
reservledningsnivån, vilket tyder på att enbart ledning planerades ske från sektor O5 i östra
Sverige.
Operativt utnyttjande
Information om den operativa och taktiska planeringen i HKV/MB-stab och sektorstaber från
1970-talet saknas. Likaså anvisningar för när störningsinsatser skulle insättas. Troligen
fungerade planering och ledning såsom tidigare beskrivits ovan. Med tanke på systemets
användning i korta tidsförlopp talar detta för en långtgående delegering avseende beslut om
insats. I Fst skrivelse från 1973 ”arbetsordning för sambandsavdelningen i HKV” avseende
krig så framgår att motmedelsdetaljen bl a skall ”planlägga samt utge direktiv beträffande
utnyttjandet av egna telemotmedel”. Hur detta skulle genomföras framgår inte av funna
handlingar.
Under 1974 föreslår CFV reglering av ledning och styrning/ansvar med förslag till STOEM
och i Fst beslut från samma år tydliggörs ÖB inriktning av lednings- och ansvarsförhållanden
i krig till:
61