System Radiosändare RT-02 - Försvarets Historiska Telesamlingar ...

System Radiosändare RT-02 utveckling 1958-1973
Ledning och organisation
Det mest intressanta aktiva telemotmedelssystemet för STRIL 50 – betecknades Störgrupp A -
och avsåg telenavigeringsmotmedel (aktiv störning) mot det ryska telenavigeringssystemet på
långvåg. Ambitionen med systemet beskrevs under 1957 som: ”Störning i ett begränsat
område” och avsikten var inte att täcka hela landet. Störgrupp A planerades med 10 st
anläggningar geografiskt jämt fördelade över den östra delen av landet. Utrustningar för 10 st
anläggningar anskaffades men då det bara byggdes nio st medförde det att en utrustning blev i
reserv.
Stationerna grupperades i anslutning till varsitt Lgc och de Lgc som fick ansvaret var S 21
Torskors, O 11 Valdemarsvik, G 12 Tingstäde, 0 24 Södertälje, O 28 Södersvik, O 36
Sandviken, N 37 Selånger, ÖN 12 Umeå och ÖN 35 i Boden.
När CFV beslutade under 1956 att bygga ett bildöverföringssystem – RAFAX på långvåg –
var det väsentligt att sändaren var grupperad i nära anslutning till Militära Väder centralen. I
samma tidsram rekognoserades även RT-02 anläggningarna och viss information tyder på att
den första RAFAX-anläggningen inledningsvis var ett alternativ för RT-02 . RAFAX sändare
ingick inte i RT-02 systemet men är intressant då WIBE levererade antennen. WIBE ritning
D-216 – som avsåg RT-02 – utnyttjades även som grund för byggnationen av RAFAX. CVA
medverkade vid konstruktion och montering. Mer information betr. RAFAX återfinns i bilaga
4.
Projekt och teknik, utbyggnad
Till att börja med bestod anläggningen enbart av en huvudbyggnad med sändare (avsedd för
brusstörning) och med en separat antennplats. Inledningsvis var avsikten att mottagning av
signalen från det ryska ”Fredriksson”-systemet (NATO-beteckning: MOON) skulle ske vid
kustnära signal-radarvarningsstationer. Sedermera då dessa stationer inte byggdes ut startade
arbetet med att införa en mottagningsfunktion vid sändaren (telebyggnaden). Först planerades
en mottagningsantenn på hustaket, sedan på kabellängds avstånd, men det visade sig under
1961/62 att avståndet var för kort och då kunde sändning och mottagning inte ske samtidigt
(mottagaren blev blockerad pga dess närhet till sändaren). Därför påbörjades ett
utvecklingsarbete direkt med en geografiskt skiljd utpunkt kallad understation (US) (med
avstånd mer än 10km till sändaren) för mottagning, för att möjliggöra att sändningspulsen
”nollas ut” – samtidigt med utsändning när sändaren var igång.
Understationerna byggdes ut inför driftöverlämning 1967 och de utrustades med
övervakningsutrustning (AGA) med radiolänk för kommunikation med den egna
sändaranläggningen.
Rekognoseringar för (etapp 1) anläggningarna i Järna, Roslagsbro, Ire, Tving, Gamleby samt
för den första RAFAX utrustningen genomfördes i perioden 1956-1960.
Anläggningarna i Järna respektive Gamleby blev av CFV under 1959 upptagna i
skyddsföremålsförteckningen.
Vågutbredningen klarlades för Järna-anläggningen till 400 km under våren
1960.Gotlandsanläggningen rekognoserades under våren 1960 och platsen bestämdes den
10/10 1960 till Ire och antennen anmäldes uppsatt i juni 1961.
23