System Radiosändare RT-02 - Försvarets Historiska Telesamlingar ...

Det längre avståndet var enligt utredningarna angivet som punkt där mottagarna i de
angripande flygplanen mm började påverkas av vår störning och det korta avståndet då
mottagarna skulle vara helt inställda på vår störning.
Stationsplatsen i Örebro fanns med i planeringen intill 1971 – den blev dock aldrig utbyggd.
Anskaffad materiel förrådsställdes i Arboga och blev reservmateriel.
Sekretessen var mycket hög och systemet blev behandlat som kvalificerat hemligt under dess
livslängd.
Under systemprov 1966 ”i luften” fann man att det uppstod interferensstörningar vid
Järnaanläggningen mellan olika UKV-länkar. UKV sändare/mottagare till respektive US
utnyttjade samma frekvens, vilket medförde att mottagen signal blandades. Detta medförde en
viss modifiering som genomfördes 1969.
För att tekniskt ge denna understation bästa ”lyssningsförmåga” utrustades några
understationer med en extra ”ramantenn” placerad 450m från själva US. Ramantennen
monterades på en 650m stolpledning. Alla dessa, förutom Järnas US, blev förlagda i riktning
till den sovjetiska sändaren. Järnas US blev förlagd tvärs.
Med tanke på möjligheterna till snabb frekvensväxling för att störa signalen från en
mätstation (talfyr) kan det även antas att Järna stationen skulle störa en station i norra Polen
(arkivstudierna har inte visat på denna möjlighet). Den tekniska utvecklingen av TN-system
torde ha medfört att behovet av krysspejling efterhand upphörde och vid en ev. flytt av
Järnastationen år 1975 (pga utbyggnad av E4) var det tänkt att US skulle placeras rakt
västerut (i trakten av Muskö) då behovet att störa en mätstation troligen upphörde.
Vid senare tillfälle utbyggdes även vid Järna två splitterskydd vid mastbunker till skydd för
hemvärnet.
Understationerna var placerade 10-34 km från respektive huvudanläggning.
I CFV skrivelse från 1971 omnämns att beträffande ”Reservradiosationer (typanl) att åtta
stationer är färdigställda och en tillkommer 1972. Den tionde stationen är ännu icke
beslutad.”
Samtliga US färdigbyggdes under 1973.
Förutom själva RT-02 systemet tillfördes en tilläggsutrustning inklusive radiolänk (AGA-
UKV) så att Ire-stationen kunde kommunicera med två andra understationer (Roslagsbro och
Järna) samt även sin egen. Grunden för denna funktion är inte klarlagd.
I samband med avveckling av LV-sändare beslutade CFV att ”sändning av LV-order under
övning kunde medges med utnyttjande av luforsändare RT-01 eller utnyttjande av annan
materiel”. I början av 1970-talet påbörjades en omvärdering av RT-02, för att medge en
fredsanvändning, och detta utnyttjande av RT-02 framgår nedan i perioden från 1974.
Under 1974 bedömdes RT-02 påverkan/verkan mot anflygande flygplan och robotar till
nedanstående geografiska områden med beaktande av det ryska systemets Master- och
slavsändarnas placering och hyperblar.
25