System Radiosändare RT-02 - Försvarets Historiska Telesamlingar ...

höjder, att kanske varken vår jakt eller vårt lv kunna insättas för förhindrande av
bombfällning”.
Sveriges förmåga att motstå de ryska stridskrafterna ligger utanför denna rapport – dock, en
ögonblicksbild från FOA rapport AH181 från 1953 ger en liten inblick och visar vad avser
prognosen för egna motmedel:
”1960: Troligen på marken störstation upprättade, kapabla att utvärdera fientliga
navigeringssystem och starta störverksamhet.
1960-65: Specialflygplan få till uppgift att inpejla och eventuellt störa fientliga navigerings-
och störstationer på marken”.
I ÖB luftförsvarsutredning 53/54 framgår bl a ”studium av fientliga styrnings- och
navigeringssystems sannolika uppbyggnad och deras mottaglighet för störningar, samt en
härpå grundad bedömning av lämpligaste motmedelsinsats”.
TU-4 utnyttjades som strategiskt bombflyg till mitten av 1950-talet, då den ersattes av TU-95
och senare TU-16.
Tidigt under 1955 fanns indikationer på det ryska bombflygplanet TU-16 BADGER förmåga
med vapen och internt navigeringssystem ”På senare år har fastställts att Sovjet arbetar med
ett långvågssystem liknande moderniserad Loran med noggrannhet av +/- 300 m i Södra
Sverige och +/- 600 m i Norrland. Täckning ner till markhöjd.”
Observera likheten mellan underrättelsetjänstens beskrivning av TU-16 och verkligheten,
nedan.
TU-16 enligt underrättelser version 1955
TU-16 med tidstypisk robot
Under år 1956 infordrade ÖB förslag till åtgärder för höjande av beredskapen – dåvarande
FS/Sign föreslog i november 1956 att: D. Radar: 1. Forcerad anskaffning och installation av
störsändare för navigeringssystem (LV).
11