System Radiosändare RT-02 - Försvarets Historiska Telesamlingar ...

1 stolpledning med 650 m kabel (avser 1, 5, 7, 10)
Emedan stn avses bliva obemannade i fred, skall A- och B-underhåll ske helt gm Eder
försorg.”
Till driftöverlämningarna under 1967 gavs en föreskrift för underhållstjänsten ut i form av en
teknisk order (TO 851-24). I denna reglerades underhållet där det angavs att Tv skulle utföra
tillsyn och CVA översyn och reparation.
Tillsyn av elektronikutrustningen utfördes var tredje månad (C3) samt en större tillsyn varje
år (E1). När behov förelåg beställdes översyn från CVA för all utrustning. Tiderna mellan
översyn fick inte överskrida 4 år.
Driftöverlämningen gjordes slutligen under hösten 1969 till lokal förvaltningsmyndighet som
vid denna tidpunkt ingick i en av de sex sektorerna som landet då var indelad i.
Den tekniska ordern angav att de under tillsyn- och översynsperioderna angivna tiderna fick-
”Då samtlig översyn eller tillsyn av annan samhörande materiel är önskvärd”- överskridas
med max 25 %.
Tillsynerna av RT-02 utrustningen utfördes av tre olika teknikgrupper inom Tv, Radar-, Mast-
och Elgrupperna. Samordnat underhåll mellan de olika grupperna var i praktiken svår att
genomföra och förekom troligen aldrig.
Det kan också tyckas egendomligt att radargruppen underhöll ett radiosystem.
Svante Valfridsson, chef för radiogruppen vid Tv 6, drar sig till minnes. ”Inom varje Tv
bestämde ledningen vilka som skulle utföra underhållet. RT-02 sändarna hade pulsad
modulation med samma teknik som förekom för vissa radarstationer, därför utfördes
tillsynerna av radargruppen vid Tv 6. Inom KFF handlades radiosystemet av Radarbyrån
ELP kanske av samma skäl. Med anledning av lokala beslut kunde denna princip variera
inom de berörda sektorerna”.
1970 gavs en ny teknisk order för underhållet ut. Nu var övervakningsutrustningen komplett
med pulsgruppgenerator mm. Tillsynsintervaller var samma som i den tidigare versionen
Mycket tyder på att, i planeringen för beredskap och i krig under 1960-talet, så ansvarade
verkstadsförbanden t ex V50 för reparation och drift av RT-02.
Sekretessaspekter
Sekretessen var mycket hög – men, det visade sig svårt att bibehålla den samt även ge behörig
personal tillgång till relevant information vilket nedanstående exempel visar.
I dåvarande CFst anteckningar från 29/4 1952 framgår bl a följande: ”KFF annonserar i DN
efter en ingenjör i ”motmedelsdetaljen”. Vi har ju överenskommit att ej tala om sådant”.
För att bibehålla sekretessen beslutades av Fst under 1955 i H-bilaga till öppen skrivelse, att
under hela behovsinsamlingen, utvecklingen och produktionen så var systemet kvalificerat
hemligt och vid den operativa användningen var anläggningarna sekretessbelagda (d.v.s.
ingen sändning i fredstid). Detta medförde bl a stora restriktioner vid underhåll och provning,
för att inte ge Sovjetunionen någon fördel av att vi hade ett befintligt system, hur det
fungerade (tekniken var även den kvalificerat hemlig) och var de fanns utplacerade i landet.
Sekretessen användes även som ett skydd mot sabotage då anläggningarna i stort sett var
fysiskt omöjliga att skydda. Beslutet innebar även ”Uppgift åsatta KH-stämpel bör endast
delges namneligen angivna personer”.
28